Förf. Lars Wiegert, Civ.-ing, Mfk sekr.
I media blandas ofta haverierna Harrisburg och Tjernobyl ihop och utmålas som likartade katastrofer. Få jämförelser kan vara mera obalanserade. Miljövänner för Kärnkraft reder ut begreppen och visar att en härdsmälta i en lättvattenreaktor inte är samma sak som olyckan i Tjernobyl.
Liten hänsyn till säkerheten
Tjernobylreaktorn (typ RBMK, ref 1) är en grafitmodererad reaktor som mest består av ett väldigt grafitblock med uranstavar instuckna i rör och kylvatten som likaledes cirkulerar i rör (mängden kylvatten i reaktorn blir ganska liten). Denna reaktortyp är konstruerad under sovjettidens planhushållning, då man värderade tekniska prestanda högt medan säkerhetsfrågorna fick mindre fokus. Därför byggde man utan den för andra reaktorer obligatoriska inneslutningen som hindrar utsläpp. Dessutom tilläts en inbyggd defekt som gjorde att reaktorn kunde skena iväg på bråkdelen av en sekund om den kom utanför vissa driftgränser (kombination av vattenflöde och effekt). Reaktorer med denna typ av instabilitet skulle aldrig bli godkända i västvärlden. För RBMK löste man defekten med tekniska och administrativa begränsningar. De senare fungerade tyvärr inte i den hierarkiska beslutprocess som rådde. De som bestämde visste inte ett skvatt om hur man hanterar en reaktor och de som borde ta sitt ansvar vågade inte för sina överordnade. I detta fall beordrade de höga vederbörande att ett test skulle köras med de tekniska begränsningarna bortkopplade, vilket som bekant ledde till olyckan (ref 5)
Nu finns det väldigt få RBMK-reaktorer kvar i drift. Många stängdes på grund av säkerhetsbristen och fler kommer att stängas då de faller för ålderstrecket. Enligt ref 1 finns nu bara 12 RBMK-reaktorer kvar i drift.
Nästan alla är lättvattenreaktorer
Den överväldigande majoriteten av reaktorer i världen (ca 430 st) är sk lättvattenreaktorer liknande den havererade reaktorn i Three Mile Island (TMI) belägen i Middleton nära Harrisburg. Även samtliga europiska, svenska och finländska reaktorer är av lättvattentyp (ref 2). I denna typ av reaktorer finns (till skillnad mot RBMK) stora mängder med vatten som kyler härden under lång tid (i timskalan) även om tillförseln skulle upphöra. En trycksäker inneslutning som ser till att allt radioaktivt material förblir inneslutet. Någon nukleär instabilitet kan inte förekomma eftersom bortfall av vatten i denna typ bara leder till lägre nukleär effekt. Det värsta som kan hända är att allt kylvatten snabbt rinner ut, vilket leder till en härdsmälta. I lättvattenreaktorn är detta ett förhållandevis långsamt förlopp (i minutskalan efter att allt vatten runnit ut) (ref 3). Dessa reaktorer är så robust konstruerade att de klarar denna händelse utan utsläpp.
Härdsmälta, än sen då?
Det var just detta som inträffade i TMI för snart 30 år sedan, även kallad Harrisburg-olyckan. Ingen blev skadad och det vart inga utsläpp som innebar att folk behövde evakueras ens i den omedelbara närheten. Den enda effekten var att reaktorn blev obrukbar (ref 4).
Slutsats
Den osäkra RBMK-reaktorn finns i ett litet fåtal. Dessa har modifierats nu efter Tjernobylolyckan för att minska risken för att hamna i det instabila läget (ref 1).
Det värsta som kan hända i den överväldigande majoriteten av reaktorerna är en härdsmälta, liknande den i TMI, som inte leder till evakuering eller att landområden förstörs. Hit räknas de svenska och finska reaktorerna. Rädslan för olyckor i våra reaktorer är alltså obefogad.
Referenser:
1. World Nuclear Association
2. IAEA Power reactor information system
3. Utbildningsmaterial framtaget av Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB (ca 1974)
4. US NRC Fact Sheet
5. Bakgrund nr 8 nov 1988 utgivet av Analysgruppen vid Kärnkraftsäkerhet o Utbildning AB