Miljövänner för kärnkraft

av Nils-Erik Nilsson
Är kärnkraft farlig? En hel del människor tycks tro det. Men hur är det egentligen? Är det inte istället kärnkraftens enastående öppenhet och mycket höga ambitioner som skapat en felaktig bild? Är inte kärnkraften i verkligheten den minst farliga elproduktionen vi har? Både när det gäller miljön och människors hälsa? Är det hederligt att bortse från observerbar fakta, som visar att kärnkraft hör till de minst farliga sätten att producera el?

Kärnkraften har gärna ”tagit människors rädsla på allvar”. När någon med god fantasi hittat något ”potentiellt farligt” har man infört nya säkerhetsåtgärder. Man har säkert trott att detta skulle lugna människorna, men frågan är om det inte istället har skrämt dem ännu mer?

Hela branschen, både industrin och tillsynsmyndigheterna har haft denna mycket höga ambition, ökat kraven och infört ännu strängare regler. Avsikten har säkert varit god, men i verkligheten har det lika säkert varit helt kontraproduktivt. De nya kraven har snarare ökat föreställningen om kärnkraftens farlighet genom att det missuppfattats som ett slags ”erkännande” av att den faktiskt är farlig.

Samma sak gäller det mycket större ansvaret mot omgivningen med strikt ansvar och försäkringskrav. Detta innebär i verkligheten att kärnkraften tar ett mycket större ansvar gentemot omvärlden än andra verksamheter. Men även detta vänds mot kärnkraften i termer som att de inte tar det fulla ansvaret.

Ytterligare ett hett ämne är avfallshanteringen. Även här har kärnkraftens mycket höga ambitioner och stora ansvar varit rent kontraproduktiva. Ingen annan verksamhet än kärnkraften har tagit så stort ansvar för sitt avfall och bekostat och tagit fram metoder som gör avfallet så lite farligt, både för miljön och människors hälsa, och både i närtid och i all framtid. Men hela denna öppenhet och verkliga analys vänds mot kärnkraften.
Mera om hur detta gått till finns utförligare beskrivet i artikeln:
”Kärnkraft, Risker och utveckling”

Utan att överdriva är Hans Blix nog en av de mest kända svenskarna, både här hemma och internationellt. Han har ett förflutet som Sveriges utrikesminister 1978-1979 och som generaldirektör för IAEA under perioden 1981-1997. Han är även hedersdoktor vid ett tiotal universitet. Hans huvudintressen är avspänning och nedrustning i världen och internationell energipolitik med tyngdpunkt på kärnkraft. Läs hela inlägget…

Den 29/6 2019 hade två förespråkare för vindindustrin en debattartikel i Göteborgs-Posten med rubrik: ”Hushållen får betala priset för riktat stöd till kärnkraften” (klicka här). Artikeln utelämnar viktiga aspekter som ger en manipulativ bild av kostnad för kärnkraft och blev följaktligen (2/7-2019) replikerad av tre medlemmar i MFKs Facebookgrupp med rubrik ”Fossilfritt elsystem med kärnkraft är bättre” (klicka här). Tyvärr utelämnade Göteborgs-Posten alla de referenser som skulle styrka repliken, så här återges repliken i sitt ursprungliga skick, med författarnas godkännande (klicka här)

Av Lars Wiegert
(Justering av vår artikel ”100% förnybart – en utopi till astronomisk kostnad” med anledning av förtydligande 2019-02-27 till Swecos rapport ”100% förnybart” utgiven 2017-06-15.)

Sweco-rapporten var inte tydlig med vad som ingick i de totala kostnaderna för att åstadkomma de två studerade scenarierna 1550, respektive 1650 Mdr SEK (kap 2.6 ’Investeringsbehov för 100% förnybart’). Denna otydlighet beror på att de redovisade kostnaderna till stora delar handlar om reinvesteringar i befintliga anläggningar, som skulle ha uppkommit oberoende av vilken väg man väljer att ta. Man låter dessa ingå i begreppet investering som kostnader för omställning till 100% förnybart. Rapporten tolkas lätt som att själva omställningen skulle kosta hela de angivna summorna. Sweco har därför i efterhand gått ut med ett förtydligande om detta. Läs hela inlägget…

Folkeopplysningen på NRK motsvarar Kunskapskanalen på SVT. Den stora skillnaden när det gäller kärnkraft är att NRK inte är främmande för att visa fakta som beskrivs i officiell rapportering av FN-organ som WHO och UNSCEAR.
NRKs ingress till programmet är som följer:
”Hvorfor vil ikke norske miljøvernorganisasjoner høre snakk om kjernekraft som en del av løsningen på klimaproblemet? Programleder Andreas Wahl sjekker ut hvor farlig kjernekraft faktisk er.”
Klicka här för att se programmet. Det är textat på norska och lätt att följa. Varaktighet 45 min.

I tyska München anordnades den 21 oktober (strax efter den årliga skördefesten) ett evenemang kallat Nuclear Pride Fest med syfte att samla positiva krafter kring kärnkraften i Europa och rädda kärnkraft bl.a. i länder som Tyskland, Spanien och Belgien. Initiativet drivs av Nuclear Pride Coallition, där Svenskt Kärntekniskt Sällskap har viss anknytning. Ni kan läsa mer om hela intiativet genom att klicka här.

Evenemanget gavs viss uppmärksamhet, fast inte i svenska media. Tyska tidningen Welt (klicka här) och ett Holländskt TV-team (klicka här) har dock rapporterat på plats. Dessutom finns ett kåseri från en av deltagarna som kände stolthet med att visa sin ståndpunkt (klicka här). Det senare lades ut av Analysgruppen och som i sin tur delades i MFK facebookgrupp.
Det Holländska reportaget med i efterhand kompletterande inslag är utlagt i Youtube (klicka här). Det är textat på engelska och varar 8 min.

Av Lars Wiegert (uppdaterad 11 juli 2019)
Det har hittills varit tabu att tala om kostnader för ’den stora omställningen’ av vårt kraftsystem. Sweco har på uppdrag av Skellefteå Kraft gjort en analys (klicka här) av ett kraftsystem utan kärnkraft, som bara blir tänkbart under vissa förutsättningar. Läs hela inlägget…

Av Nils-Erik Nilsson
Förnybar har i den politiska debatten blivit ett honnörsord. Det används som om det skulle vara något slags garanti för oändlig uthållighet och miljövänlighet. En rad företeelser, som användning av vind, vatten och biomassa, tilldelas politiskt denna egenskap. Men vad innebär begreppet förnybar egentligen? Är det någon garanti för att hanteringen är uthållig och/eller miljövänlig? Läs hela inlägget…

Av Nils-Erik Nilsson
I svensk lagstiftning finns krav på att man skall ursprungsmärka el till konsumenterna (lag 2010:601) och tillhörande förordning (2010:853) om ursprungsgarantier för el. På basis av dessa lanserar också de flesta eldistributörer möjlighet att köpa olika slags el som t.ex. ren vattenkraftel, ren vindkraftel, el enligt olika miljömärkningar osv. Men det finns inte någon som helst teknisk metod att avgöra varifrån den el vi får kommer Läs hela inlägget…

Vi var först. Redan år 2009 uppmärksammade vi att energidebattörer bara jämförde energimängder från olika kraftslag räknat i MWh, och inte i hur mycket effekt (MW) de kunde prestera när det krävs. Lite försynt antyddes att det möjligen berodde på att politikerna inte kunde skilja på energi och effekt.
Nu kan vi vara ganska säkra på att så var fallet och fortfarande är hos alltför många. Många debattörer har försökt tona ned krav på effektbalans och nätstabilitet. De envisas fortfarande med att räkna energi och nämner sällan hur mycket effekt man får ur de väderberoende kraftslagen när det krävs. Vädret är nyckfullt och så blir väderberoende kraftkällor. Man skjuter över ansvaret på elbrukarna att anpassa sig till vad som för stunden står till buds, frivilligt eller med tvång. Det blir en slags planlös planekonomi med ransonering som följd. Okunnighet tycks fortfarande råda om vad som händer när inmatad effekt inte förmår möta behovet. Då sjunker frekvensen. När den blir för låg, kopplas transformatorer och generatorer automatiskt bort för att undvika haveri. Så brakar nätet ihop och det blir mörkt och kallt.
Sedan artikeln skrevs har situationen förvärrats betydligt. Regeringen har med ministerstyrda påtryckningar fått kraftbolagen att inom kort stänga ytterligare fyra kärnkraftverk. Man tror att den baskraft de ger kan ersättas med vind och sol. Läs hela inlägget…