Planlös planekonomi om energin

Artikel med anledning av annons i Mediaplanets annonsbilaga till Dagens Industri 18 dec 2020. (För att se annonsen klicka här).
Liknande annonser på samma tema var även införda i tidskriften NU nr 41 (klicka här) och AIP nr 50 (klicka här).

Av Nils-Erik Nilsson, MFKs vice ordf.
Våra politiker vill gärna i detalj bestämma hur mycket el vi skall producera i olika kraftslag. I de flesta fall räknar de bara på producerad elenergi över ett år. I debatten har det nu också börjat dyka upp att vi också måste ha tillräcklig effekt i varje ögonblick.

Det är viktigt att komma ihåg att elsystemet inte är någon energikälla, utan snarare ett sätt att samordna och flytta energin från de olika producenterna till de olika konsumenterna. Systemet måste se till att hålla balansen på många olika sätt. Man måste därför ställa en lång rad andra krav för att få det totala systemet att fungera väl. Det nationella elsystemet är därför ett ganska komplicerat och känsligt system, som kräver stor sakkunskap att dimensionera, bygga upp och driva. Utöver de självklara kraven på att vi dels skall ha tillräckligt med energi för att kunna försörja oss hela året och tillräcklig effekt i varje ögonblick, måste vi kunna köra elsystemet så att vi har rätt spänning överallt i systemet. Vi måste också ha reglersystem som kan se till att systemet hela tiden har rätt frekvens. I det mycket korta tidsperspektivet, delar av eller enstaka sekund, är det svängmassan i systemet som löser detta. Den är alltså viktig för systemets stabilitet. Utöver detta måste vi se till att vi inte får för mycket av övertoner i systemet, som kan skada våra anslutna apparater eller ge andra störningar på andra känsliga system. Vi måste också bygga systemet så att vi undviker pendlingar mellan olika delar av systemet. I detta fall kan också resonansfenomen uppstå, som rent mekaniskt kan bryta sönder anslutna generatorer och andra apparater.

Tidigare när det var Kraftkontroll inom det statliga affärsdrivande verket Vattenfall, som ansvarade för det nationella systemets totala funktion, så låg ansvaret på en enhet som hade tillräckliga ”produktionsmuskler” för att upprätthålla många av kraven. De kunde också ställa krav på nya enheter för att de skulle få anslutas till systemet, utan att orsaka störningar. Men när nu politiker går in och föreskriver produktionskapaciteter i olika kraftslag, fördelat på många stora och små enheter, så försvagar man på många sätt möjligheterna att upprätthålla ett väl fungerande system. Även att lägga ansvaret för det nationella kraftnätet på svenska kraftnät, som ju helt saknar egna ”produktionsmuskler” och som därmed blir mycket svagare när det gäller att ställa krav på enheter som ansluts till nätet, har kraftigt ökat risken att få dåligt fungerande och störningskänsligt system. Ännu värre blir det när politiker, som inte har kunskaper om varken de olika kraftslagens, eller systemets funktion eller egenskaper prioriterar intermittent produktion och går in och föreskriver rena dimensioneringsåtgärder.

Därför är det viktigt att hålla isär statens/ politikens och branschens/ professionens uppgifter. Staten skall hålla sig till att ställa krav på varje verksamhet, t.ex. för att skydda människors hälsa, annans egendom, skydda miljön, den biologiska mångfalden osv. Dessa krav måste naturligtvis vara likvärdiga för alla olika kraftslag. Alla kraftslag skall vara ”lika farliga” och lika miljöstörande. Staten skall också ställa krav på det totala systemets leveranssäkerhet och liknande. Däremot skall staten inte föreskriva t.ex. hur mycket av olika kraftslag vi skall ha eller liknande direkt planekonomiska krav.

Utgående från de olika kraven och med kännedom om kraftslagens egenskaper och det totala systemets krav kan sedan branschens sakkunniga bygga upp och dimensionera systemet till ett väl fungerande elförsörjningssystem. Tyvärr saknas detta synsätt.

Kan ej kommentera.