Två nya annonser kan ses genom att klicka på följande länkar: Tidningen AIP och Tidningen NU.
Artikeln nedan är en fördjupning av annonsernas budskap och den avslutande länklistan ger ytterligare stöd.
Sverige behöver kärnkraft
Sverige är en industrination. En av våra stora konkurrensfördelar har varit riklig tillgång till billig, säker och stabil el. För att ha kvar denna naturliga fördel i konkurrensen om industri och jobb måste elsystemet kunna leverera el med rätt frekvens och spänning precis när den efterfrågas. I sekundskala måste produktionen kunna anpassas till efterfrågan. Vi behöver alltså el som kan anpassas efter behovet och som kan hålla rätt spänning i alla delar av nätet.
Kärnkraft kan, liksom vattenkraft och annan värmekraft, på ett kraftfullt sätt bidra till detta.
Kärnkraft är det mest uthålliga energisystem vi känner till idag. Det redan upptagna uranet, som vi i Sverige beslutat att ”slutförvara” är också en energiresurs som skulle kunna försörja oss med energi på nuvarande nivå i tusentals år. Detta kan göras med känd teknik genom system med termiska reaktorer, upparbetning och snabba bridreaktorer. Det kan också med stor säkerhet göras ännu effektivare med s.k. Generation IV-reaktorer, där i princip processen med upparbetning och hög bestrålning byggs ihop i en enda reaktor. Dessa anläggningar finns dock ännu så länge enbart i laboratorieskala. Med nuvarande enorma verifierings- och dokumentationskrav för kärnkraft kommer det nog tyvärr att dröja rätt många år innan helt nya system, som Gen IV-reaktorer, kan ges tillstånd att byggas i industriell skala.
Alla jämförelser mellan olika kraftslag visar att kärnkraft tillhör de kraftslag som ger de absolut lägsta riskerna för miljö och för människors hälsa. Detta framgår tydligt om man studerar de stora kraftbolagens livscykelanalyser eller EU-projektet ExternE.
Ägare till kärnkraftverk har också unikt och strikt ansvar för sina anläggningar. Det innebär att det från början är definierat vem som är ansvarig och därmed skadeståndsskyldig vid en ev. olycka. I de flesta andra fall måste någon, som anser sig skadad av något slags olycka först reda ut att skada vållats (läkarintyg e.d.), att denna skada faktiskt beror på olyckan och reda ut vem som var skyldig till att olyckan hände. Det kan ju vara tillverkaren av någon defekt komponent, någon inhyrd entreprenör eller liknande. Däremot är det sällan ägaren eller dennes anställda som gjort fel. Om inte ägaren gjort något fel har denne över huvud taget inget ansvar för vad som hänt. Ansvaret ligger på den som orsakat olyckan, vilket ju kan vara mycket svårt att fastställa. Om man lyckas juridiskt fastställa vem som var orsak till olyckan, blir det ofta någon litet företag i periferin av verksamheten. Då händer det lätt att detta företag går i konkurs och då finns inga pengar att betala ut. När det däremot gäller kärnkraft, är ägaren alltid ansvarig och är skyldig att ha en försäkring som skall användas för skada mot tredje man. Därför finns alltid ett försäkringsbelopp tillgängligt för detta, även om ägaren skulle gå i konkurs. Hur stort beloppet skall vara bestäms av regering och riksdag.
Kärnkraften har också ett unikt ansvar för allt sitt avfall. Den skall ta fram metoder och genomföra ett, på politiskt språk, ”helt säkert slutförvar” av allt sitt avfall. Detta görs genom att kärnkraftverken bildat och helt finansierar bolaget SKB, som tar fram metod och genomför slutförvar av allt avfall från kärnkraftverken. I förbifarten får kärnkraften också ta hand om allt radioaktivt avfall från sjukhus, andra industrier osv. Här kan man också jämföra med vem som får ta hand om annat avfall som insamlat kvicksilver, aska från eldning med fasta bränslen, härdplaster i båtar och vindkraftverk, gasformigt avfall vi all eldning, osv.
Kärnkraften har alltså ett unikt och modernt risk- och miljöansvar grundat på vetenskap, något som borde genomsyra alla verksamheter.
En stor del av rädslan för kärnkraft handlar om att man är rädd för ”radioaktiv strålning”. Men denna joniserande strålning från radioaktiva ämnen är en naturlig miljöfaktor som alltid funnits, ända sedan jorden bildades. Ett ämne som finns i allt levande är kalium. Allt naturligt kalium innehåller en liten del av isotopen kalium-40 som fanns med redan när jorden bildades. Den har en halveringstid på c:a 1 400 000 000 år, så det kalium -40 vi har idag och som vi är beroende av för våra liv, är rester från när jorden bildades.
Ett annat naturligt ämne i allt liv är kol. I den övre atmosfären bildas ständigt isotopen kol-14. Denna sprids i form av koldioxid till allt levande material. Upptagningen av kol-14 avbryts när det biologiska materialet dör. Kol-14 har en halveringstid på c:a 5600 år. Genom att mäta hur stor radioaktivitet från kol-14 som finns kvar i det döda biologiska materialet kan man bestämma hur gammalt det är.
Mer att läsa om dessa ämnen finns i referenserna nedan ordnade efter olika kategorier:
1. Jämförelser mellan risker med olika kraftslag
https://analys.se/wp-content/uploads/2015/05/externe-halsorisker-vid-elproduktion-bakgrund2001-1.pdf
https://analys.se/wp-content/uploads/2015/05/externe-halso-och-miljoeffekter-bakgrund1998-2.pdf
http://www.externe.info/externe_d7/
https://analys.se/wp-content/uploads/2015/05/analysera-for-att-agera-lca-och-epd-bakgrund2014-1.pdf
2. Om rädslans logik
https://www.mfk.nu/2019/09/19/karnkraft-hoga-ambitioner-och-radsla/
3. Om miljö- och hälsoeffekter av kemiska utsläpp:
https://www.who.int/mediacentre/news/releases/2014/air-pollution/en/
4. Om joniserande strålning.
https://analys.se/wp-content/uploads/2015/05/joniserande-stralning-bakgrund2008-1.pdf