Fruktan och skräck i energidebatten, utan kunskap och en analys.

Av Leif Hägg (Författaren svarar själv för innehållet, fakta och värderingar i denna artikel.)

László Gönczi skriver att Vattenfall investerat i en” dödsbringande teknologi”, och därmed inte skall få ersättning för avvecklingen i Tyskland. (Fria Tidningen Nr 37)
När man följer debatten i våra medier om kärnkraft och slutförvar så framstår okunskap och myter som det dominerande inslaget. Miljörörelsens affärside och starkaste kort har hela tiden varit fruktan, och deras strategi följaktligen att underblåsa oro och okunskap. De har varit framgångsrika, inte så att de har lyckats injaga denna fruktan i en majoritet av Sveriges folk. Men ledande politiker, som inte själva har skaffat sig kunskap i energifrågan har backat undan i debatten av bekvämlighetsskäl för denna i medierna dominerande minoritet.
Svensk klimatpolitik handlar mer om hur man skall stoppa kärnkraften, än om vilken påverkan omställningen får på klimat, miljö, hälsa eller landets ekonomi.
Förbränning i olika former blir den dominerande ersättningen för vår elproduktion, vindkraft, våg- energi och andra energiformer kommer bara att vara av marginell betydelse. En svensk studie om biobränsle från ÅF-Energikonsult, Stockholm, 1995, stödjer den internationella oron för att de hälsofarliga luftföroreningarna från eldning med biobränsle är ungefär lika stora som luftföroreningarna från olje- eller koleldning.
Tunga organisationer inom EU-kommissionen och USAs Department of Energy varnar för den samhällsskada som uppkommer genom eldning av fossil och biobränslen, den kan vara avsevärt större än kärnkraftens risker, vilket uppenbarligen inte våra politiker, tidningsredaktörer och miljörörelsen bryr sig om.
Fint stoft PM 2,5 från fossil och biobränsle ger stora hälsoproblem.
Stoftet består av kolpartiklar men också av sura sulfater, till partiklarna kan bindas olika giftiga kancerogena ämnen från tungmetaller och kolväten. Dessa partiklar håller sig svävande under lång tid och fastnar inte i filter, utan går långt ner i våra lungor. Partikelutsläppen kommer från förbränningsprocesser inom energi- och transportsektorn, medan de naturliga bidragen är små.
EU varnade nyligen för att 430 000 personer dör om året i unionen på grund av utsläpp.
I Sverige får vi ca 3 000 förtida dödsfall om året, vilket innebär att dålig luft tar livet av sex gånger fler svenskar än vad olyckor på våra vägar gör. Dessutom beräknas 200-300 personer drabbas av lungcancer varje år, 600-1500 personer läggs in på sjukhus årligen och cirka 600 ungdomar från varje årskull växer upp med nedsatt lungfunktion. (Enligt docent Mats Nilsson).
Med en 15 procentig minskning av fossilförbränning skulle man förhindra 8 miljoner dödsfall på 20 år enbart på grund av minskade PM 2.5-utsläpp. Utifrån detta antar man att nuvarande kärnkraftsprogram, om det antas ersatt kolkraft. räddar 85 000 liv per år inom EU. Den ”dödsbringande teknologin” har på 20 år sparat 1,7 miljoners mäniskoliv, och sparat stora sjukdomskostnader, lidande och produktionsbortfall. Om man som i Tyskland anser att ökade utsläpp från ny kolkraft är ett bättre alternativ än kärnkraft så är det rimligt att man får betalar avvecklingskostnaden till Vattenfall som är svenska folkets bolag, och för de ökade kostnader som drabbar oss för stigande ohälsa och dödsfall som beslutet innebär. Det är dax för miljökämpar som herr Gönczi att lyfta blicken och inse att det finns en verklighet som är mer komplicerad än svart och vit.