Remissvar avseende Statens offentliga utredning (SOU 2003:80) ”LångEn”

Sammanfattning

Föreningen Miljövänner För Kärnkraft vill göra fem principiella påpekanden när det gäller SOU 2003:80 LångEn utredningen.

  • Allmänfinansierad FUD-verksamhet har till uppgift att ta fram kunskap som är öppen för alla. Den kan därför inte användas till att utveckla kommersiella produkter, färdiga för marknaden. Den blir därför aldrig någon primär motor i kommersialiseringen av nya produkter.
  • De energipolitiska målen måste vara entydiga och trovärdiga. För att nå detta måste de grunda sig på vetenskap och fakta iställer för på politiska ”modenycker”.
  • Man måste definiera vad som menas med uthållighet. Det finns både tidsmässiga och kapacitetsmässiga gränser för uthållighet som måste beaktas tydligare i energipolitiken.
  • Energipolitiken skall inte styras av prognoser över ”mest trolig utveckling”, utan snarare av analyser av konsekvenserna av olika politiska beslut.
  • Det påstås ibland i energidebatten och antyds även i utredningen att vätgas skulle vara en energikälla. Detta är en fysikalisk felaktighet. Vätgas är, precis som elektricitet, ett sätt att transportera energi. Inte att frigöra ny energi.

Utförligare motivering
När det gäller allmänfinansierad Forskning Utveckling och Demonstration och dess relation till framtagande av av kommersiella produkteter menar Miljövänner För Kärnkraft att utredningen tydligt visar att Statsmakten haft och troligen fortfarande har, en fullkomligt orealistisk bild av EFUDs roll i teknikutvecklingen. Utredningen påpekar detta men vi menar att den inte går tillräckligt långt i sin beskrivning av rollfördelningen och dess konsekvenser för teknikutvecklingen.
Miljövänner För Kärnkraft vill därför starkt poängtera att allmänfinansierad FUD-verksamhet har till uppgift att ta fram kunskap som sedan andra aktörer kan använda för att, tillsammans med annan kunskap, ta fram kommersiella produkter. Allmänfinansierad FUD varken kan eller får användas för att ta kommersialisera kunskapen i marknadsfärdiga produkter, som ju måste ha utvecklats så långt att man kan lämna garantier, ha byggt upp servicesystem mm. Det är också viktigt att denna allmänfinansierade FUD är öppen och ställs till allas förfogande, så att inte dess åtkomlighet låses av patent eller andra kommersiella intressen.

När det gäller målen för energipolitiken visar utredningen hur målen varierat i tidsperspektiv som är mycket kortare än den tid det tar att påtagligt förändra energisystemet. Från de tidiga målen att elektrifiera Sverige via 70-talets mål att minska oljeberoende, 80-talets mål att avveckla kärnkraften, 90-talets mål om ett ekologiskt uthålligt samhälle, som nu också kompletteras med ett långsiktigt uthålligt energisystem. Dessa ideliga växlingar i de politiska målsättningarna är förödande. Det är därför viktigt att man skapar stabila förutsättningar för energiförsörjningen. Dessa förutsättningar för energipolitiken måste då också vara realistiska och trovärdiga och får inte som nu innehålla klart motstridiga delmål.
Den enda möjlighet som Miljövänner För Kärnkraft ser för att åstadkomma detta är att politikens innehåll inte strider mot naturlagarna utan istället grundar sig på vetenskapliga fakta. Den ska inte baseras på politiska nycker inriktade på att vinna röster i nästa val.
Målen för EFUD måste då vara att ta fram dessa vetenskapliga fakta, som kan utgöra grunder för energipolitiken, istället för att, som det nu finns klara tendenser till, inriktas på att hitta stödjande argument för de politiska nycker som för tillfället utgör de energipolitiska målen. En bra start för en del av de vetenskapliga underlag, som kan utgöra grunden för energipolitiken är EU-projektet ExternE. (Se http://externe.jrc.es, som är projektets hemsida eller http://www.analys.se/bkgr/bkgr1-01.pdf för en kort sammanfattning med svensk vinkling). ExternE-projektet kan betraktas som en första ansats att sammanställa och värdera de externa effekterna av olika energiproduktionsmetoder, vilket är en del av det faktamässiga underlag, som skall utgöra grunden för energipolitiken. En annan kan vara att verkligen ta fram och värdera vindkraftens miljöpåverkan där vindkraftutredningen SOU 1999:75 (se speciellt bilaga 7 om vindkraftens effekter på djurlivet) pekar på mycket stora brister, snarare än att med politiska medel och mycket stora subventioner driva på utbyggnaden, innan det ens finns kunskap att göra en meningsfull miljökonsekvensutredning av en sådan utbyggnad, varken generellt eller i de enskilda fallen.

Uthållighet har blivit ett politiskt honnörsord, men man måste definiera vad man menar med ”uthållighet”. Det finns otvivelaktigt en gräns för, i vilket tidsperspektiv det överhuvudtaget är meningsfullt att diskutera uthållighet. För att ta ett extremt exempel är det naturligtvis meningslöst att diskutera uthållighet bortom solens livslängd, men även i betydligt kortare tidsperspektiv kan uthållighet te sig lite märklig. Ett exempel är när man för att säkra uthålligheten i materialförsörjningen till krigsfartyg försäkrade sig om tillväxten av ek genom att nyplantera och utse speciella fogdar som skulle rapportera till staten när eken var mogen att använda för produktion av krigsfartyg. För några år sedan kunde man lämna en sådan rapport om att ekarna på Visingsö nu var mogna för avverkning och tillverkning av krigsfartyg. Miljövänner För Kärnkraft menar därför att man måste identifiera den tidsgräns där utvecklingen är så pass överblickbar att det är meningsfullt att diskutera begreppet ”uthållighet”.
En annan aspekt på uthållighet som man undviker att föra fram är vad man kan kalla den effektmässiga (eller uttagshastighetsmässiga) aspekten. Även om skogsbränsle är vad man i politiken ofta kallar ”förnybar” så är den därför inte automatiskt uthållig. Vid uttag som överskrider tillväxten kommer den att ”ta slut”. Exempel på detta har vi upplevt när vi började med järn- och glashantering och flyttade järn- och glasbruken till platser där det fortfarande fanns tillräckligt med skog för att få bränsle till denna hantering, På detta sätt lyckades vi då avskoga stora delar av södra Sverige. Miljövänner För Kärnkraft menar att denna effektmässiga aspekten på uthållighet måste komma tydligare fram i de energipolitiska visionerna och målen.

Miljövänner För Kärnkraft delar heller inte utredningens uppfattning att energipolitikens vision (kap 11.2.1) skall byggas på en analys av den mest troliga utvecklingen på området. Dessa bygger ju på, ofta dolda, förutsättningar i en rad olika avseenden. Exempelvis förutsätter de ofta, utan att tydligt påpeka det, att de politiska beslut som den skall utgöra grunden för faktiskt har fattats. Däremot skall man naturligtvis analysera vad olika politiska beslut kan innebär för den framtida utvecklingen, för att med utgångspunkt från detta välja det alternativ som kan uppfylla visionerna för samhällsutvecklingen. Precis som utredningen påpekar är det viktigt att dessa visioner och sedan även målen är trovärdiga och accepterade av samhället.

En detalj som ofta dyker upp i den energipolitiska debatten och så även i LångEn-utredningen är att vätgas skulle vara någon lösning på energiförsörjningen. Miljövänner För Kärnkraft vill därför påpeka att vätgas inte är någon energikälla. Den är, precis som t.ex. elkraften, enbart ett sätt att transportera energi. Det finns inga ”vätgaskällor” utan vätgasen måste på något sätt tillverkas. Det åtgår alltid minst lika mycket energi för att tillverka vätgasen, som man sedan kan få ut när man använder den. Om man tillverkar vätgas ur s.k. naturgas, är det naturgasen som är råenergikällan och man kan välja mellan att avstå från den energi som skulle kommit från kolet i naturgasen och behålla kolet i elementär form (t.ex. som aktivt kol), eller att förbränna kolet, få ut energin, men då också koldioxiden.

Väröbacka den 15 december 2003

Bertil Gerhardsson
ordförande