Sammanfattning av MFKs yttrande:
– För att avsevärt minska börda på kommande generationer bör miljökonsekvensbedömningen beskriva rimliga åtgärder för att möjliggöra återtag av använt bränsle och eventuellt överväga att öka kapaciteten för mellanlagring i avvaktan på ny teknik som förverkligar redan fysikaliskt kända möjligheter.
– MFK anser att ytterligare intresse av ett fortsatt deltagande i processen med miljökonsekvensbedömningen borde inte vara nödvändigt
Enligt FN:s Europakommissions (UNECE:s) överenskommelse om miljökonsekvensbedömning i ett gränsöverskridande sammanhang ska internationellt samråd ske (den så kallade Esbokonventionen).
Miljövänner för kärnkraft, MFK, finner planeringen för inkapsling och slutförvar av det finska använda kärnbränslet i överensstämmelse med tillgänglig vetenskap. De finska och svenska metoderna har utvecklats var för sig men parallellt och med gängse vetenskaplig kommunikation. Det är intressant att se hur lika utfallen har blivit. Finland ligger något före Sverige i sin planering, kanske en indikation på att Finland satsar aktivt på kärnkraft som viktig del av sin energiförsörjning. Det innebär också en aktiv satsning på kompetensutveckling i alla utbildningsled. MFK hyser respekt för kompetensen hos det finska tillsynsorganet STUK. Samma gäller för dess svenska motsvarighet SSM, men det kan finnas risk för ett relativt framtida kunskapstapp i en anda av avveckling som vi nu ser i Sverige. Det finns empiri: Sverige framförde nyligen kritik över det sätt som planeringen av dekommissioneringen av danska kärnforsknings-anläggningen av Risø föreslog; Man kan fundera över hur Danmark förvaltat traditionen efter Niels Bohr.
MFK vill som ideell miljöförening också påpeka, att återanvändning bör uppmuntras på alla områden utan undantag. Direktiv 2011/70 Euratom förespråkar (§24) att rimliga åtgärder vidtages för att undvika orimliga bördor för kommande generationer. Eftersom återanvändning av kärnbränsle avsevärt minskar volymen och tiden för slutförvar, bör därför planering av förvar av använt kärnbränsle ske så, att det kan återtas. Det är särskilt viktigt i detta sammanhang, eftersom det använda bränslet har kvar huvuddelen av sitt energiinnehåll. Den forskning som sker internationellt innebär en snabb evolution av nya generationers kärnkraftverk som dels kan återanvända bränsle, dels därigenom kan förkorta lagringstiden till några sekel och dessutom minska volymen till en hundradel. Den fysikaliska förståelsen av hur det kan ske finns sedan länge. Det återstår viss teknikutveckling och, förutsatt politiska beslut, byggande av infrastruktur. Hur besluten kommer att se ut i framtiden i olika länder vet vi inte. Möjlighet till visst rådrum finns genom att förlänga tiden för mellanlagring. För ett vet vi: Framtida beslut kommer att vila på vetenskapliga framsteg och underlag, på sammantagen riskvärdering mellan olika kraftslag och, förhoppningsvis i en demokrati, på god folkbildning.