Yttrande: Införande av strålskyddsdirektivet 213/59/EURATOM i svensk lagstiftning
Sammanfattning:
– MFK menar att lagen borde utökas till och inkludera alla potentiellt farliga miljöfaktorer. Detta för att få en bättre likabehandling av olika risker. (se stycke 1-2).
– MFK menar också att förklaringen till LNT skall förtydligas (stycke 3).
– MFK menar att begrepp som dosgräns, dosrestriktion och referensnivå kan utnyttjas och hållas isär samt även tillämpas för andra miljöfaktorer (stycke 4).
Ärende: SSM 2014-1921
1. Lagens omfattning
Miljövänner För kärnkraft konstaterar först att skyddet mot strålning får en helt egen lag. Detta sätter, utan egentliga sakskäl, strålningen i en särställning jämfört med regleringen av andra miljöfaktorer, som t.ex. kemiska föroreningar och utsläpp. Det är ett steg framåt att man nu tar med alla slag av det som kallas strålning och i samma lag reglerar såväl joniserande, icke joniserande och radiofrekvent strålning liksom också ultraljud. Men när man kan ta med ultraljud borde man åtminstone inkludera hörbart ljud och infraljud. Allra helst borde man ha en gemensam skyddslagstiftning för alla potentiellt farliga miljöfaktorer.
Särställningen för strålning är olycklig eftersom den bekräftar den utbredda uppfattningen att strålning är något speciellt och mycket farligare än andra miljöfaktorer, som buller och kemiska föroreningar. Det hade därför varit rimligare att behandla alla miljöfaktorer i en gemensam lag som på ett rimligare sätt kunde göra jämförelser och avvägningar mellan de olika miljöfaktorerna. Miljövänner för kärnkraft ser inget som hindrar en lagstiftning som reglerar alla, potentiellt farliga, miljöfaktorer i en och samma lag och som uppfyller EU-direktivet om strålskydd.
2. Bakgrundsbeskrivningen
Miljövänner för Kärnkraft delar uppfattningen att bakgrundsbeskrivningen i kap 3 är viktig och helt nödvändig för att de politiska instanserna skall kunna förstå och greppa vad de beslutar om. Vi saknar dock i detta avsnitt relevanta jämförelser med risker förknippade med andra miljöfaktorer än just strålning. Miljövänner för Kärnkraft menar att sådana jämförelser är mycket viktiga för att ge de politiska instanserna ett rimligt perspektiv på strålskyddet, jämfört med skydd för andra miljöföroreningar som ljud (buller), kemiska föroreningar, mm.
När man beskriver nedfallen från Tjernobyl borde man ge ett rimligt perspektiv. Man kunde t.ex. ange hur farliga de var för såväl människor som miljö jämfört med den försurning vi har haft och delvis fortfarande har, eller rökgaser från eldning.
Även i kap 3.5 där skador från strålning beskrivs borde man ge ett perspektiv genom att jämföra med skador från andra miljöfaktorer, t.ex. kemiska föroreningar som tungmetaller, vilka är ämnen med med konstant farlighet (oändlig halveringstid).
3. LNT-begreppet
Se kap 5.2.1 sid 100. LNT-hypotesen är visserligen, precis som det står på sid 100, en praktisk metod, som i sig inte ger någon tydlig gräns mellan säkra och farliga doser. Men eftersom användningen av denna hypotes inom strålskyddet, men inte för andra potentiellt farliga miljöfaktorer, har lett till grova missförstånd om att gränsvärdena för strålning skulle vara unika genom att det för strålning inte finns några ”säkra gränsvärden”, borde beskrivningen förtydligas. Man bör med kraft påpeka att de gränsvärden som ställs upp inom strålningsområdet är minst lika säkra som andra gränsvärden. Användningen av LNT-hypotesen är inte en vetenskaplig beskrivning av risken, utan ett förhållningssätt inom strålskydd, som gör att alla stråldoser beaktas och minimeras. Man borde med kraft påpeka att det inte kan finns någon vetenskaplig kunskap om effekter vid så låga doser att varken skador eller positiva effekter kan upptäckas, varken deterministiskt eller statistiskt vid epidemiologiska undersökningar. Det finns heller inget som säger att detta betraktelsesätt inte skulle vara lika relevant/irrelevant inom andra områden där skyddslagstiftning kan/bör vara aktuell, ex.vis. lagstiftning för skydd mot kemiska föroreningar.
4. Dosgränser mm
Det är bra att man inför begreppen dosgränser, dosrestriktioner och referensnivåer. Detta borde tillämpas även för andra miljöfaktorer. Skrivningen att referensnivå inte är en dosgräns, utan får överskridas under vissa förutsättningar; skulle kunna motverka den fixering vid gränsvärden som visat sig olycklig och som knappast gynnat folkhälsan.
Sammanfattningsvis vill Miljövänner för kärnkraft härmed tillstyrka lagförslaget med beaktande av följande:
