Remiss – Finansiella åtgärder för hantering av restprodukter
Följande remissvar har inlämnats till regeringen angående Remiss M2013/1587/Ke – Förändringar i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet och förordningen (2008:715) med samma rubrik.
SAMMANFATTNING AV SYNPUNKTER
Miljövänner För kärnkraft (MFK) har granskat SSM-rapport enligt ovan med dokument-nummer SSM2011-4690-44, daterat 2013-06-04 och har följande synpunkter:
– MFK efterlyser en helhetssyn för hantering av kostnader för avveckling och avfallshantering vid all slags energiproduktion.
– Denna typ av kostnader bör beräknas och säkras på likartat och teknikneutralt sätt för all energiproduktion (egentligen för all industriell verksamhet och i förlängningen all mänsklig verksamhet som kan ha negativ miljöpåverkan).
– Eftersom använt kärnavfall med stor sannolikhet kan komma att återvinnas och därmed ej längre är avfall utan resurs, saknas hittills modell för beräkning av värdet på denna resurs och hur det påverkar finansieringen. Det vore önskvärt att kommande översyn av ovan rubricerade finansiering mäktade med en nyanserad syn på framtida finansiering.
MOTIVERING
I Sverige har finansiering för omhändertagande av kärnavfall reglerats alltsedan början av 1970-talet. Under resans gång har fonderingar gjorts på olika sätt liksom tillägg till och ändringar i lagstiftningen flera gånger kommit till. Inför ytterligare betänkande över finansieringen som Miljövänner för Kärnkraft fått tillfälle att yttra sig över vill vi framföra följande övergripande synpunkter:
Inom energisektorn har miljölagstiftningen varit modern och heltäckande vad gäller kärnkraft och dess möjliga miljöpåverkan under hela cykeln inklusive möjliga incidenter. Här har kärnkraften varit ett mönster för andra aktiviteter inom sektorn. En helhetssyn på hela energisektorn vore på sin plats för att få jämförbarhet: För att citera en ledande tänkare och debattör på området. Fritt översatt: ”Kärnkraft kan få miljöeffekter när den fallerar. Fossilanvändning har miljöeffekter när den fungerar. Och fossileldning fungerar mycket oftare än kärnkraft fallerar”.
MFK vill hävda att lagstiftningen bör behandla alla energislag efter samma mall. De vetenskapliga argumenten blir allt starkare gentemot fossilanvändningens miljöpåverkan och de globala kostnader som är förknippade därmed. En utredning gjord av några av Sveriges mest framträdande gestalter inom vetenskapen yttrade när det var aktuellt följande: ”Stängningen av Barsebäck kommer att vålla ett ökat antal dödsfall, de flesta i Danmark”. De risker som den ökade globala medeltemperaturen och den ökande försurningen av världshaven som fossilanvändningen innebär bör finansieras efter samma principer som kärnkraften. Att inte göra det innebär att särbehandla kärnkraften, vilket kan tolkas som en ensidig agenda. I så fall handlar det inte bara om finansiering utan möjligen om ett sätt att misskreditera ett kraftslag. Om det är avsikten bör det också uttalas.
Biobränslen innebär också risker. The Stockholm Environmental Institute skriver i en vetenskaplig rapport så här: ”So once we can figure out, how to reduce biomass burning that sooty brown haze – and the illnesses it causes – might disappear”. Vidare bidrar biobränslen med hälften av all emission av metylbromid, som är kritiskt för det stratosfäriska ozonskiktet; för detta varnade nobelpristagaren Paul Crutzen i sin Nobelföreläsning redan på 90-talet.
Riskerna med biobränslen bör alltså kvantifieras och åsättas ett pris om lagstiftningen inte ska vara tendensiös.
All mänsklig aktivitet innebär risker; många är kända inom vetenskapen men har inte nått allmänt medvetande. Därför har ringa eller ingen hänsyn tagits till dem vid riskvärdering och motsvarande prissättning. Riskvärdering visavi kärnkraften är genomlysande och modern och borde kunna tjäna som föredöme inom och utanför energiområdet. Enligt vår uppfattning överstiger kostnader för de risker som ökad fossilanvändning innebär globalt vida de kostnader som kärnkraft innebär, olyckor inräknade; enbart en måttlig höjning av havsytan skulle dränka många av jordens bördigaste områden och orsaka en global migration som vida överträffar de evakueringar som gjorts i samband med de två värsta kärnkraftsolyckorna; helt enkelt en global diaspora.
Global koleldning står för frisättande av oorganiskt material som oxider av tungmetaller som kvicksilver och kadmium med oändlig halveringstid och utan tanke på säkert förvar under denna tid. Detta innebär framgent stora risker för människa och natur, vilket bör finnas med i jämförelse av kostnader.
Det som hittills kallats ”avfall” från kärnteknisk verksamhet kan inom en nära framtid istället bli en återvinningsbar resurs. Kretsloppstanken bör vara generell inom alla områden och kunna bidra till en finansiering som inte bara tar hänsyn till minusposter.
Med vänlig hälsning,
Carl Erik Magnusson
Ordförande i Miljövänner för kärnkraft
