Remissvar avseende (SOU 1999:75) Rätt plats för vindkraften

Miljövänner För Kärnkraft har som miljöförening koncentrerat sin granskning av utredningen till vindkraftens påverkan på människor och miljö. Det genomgående intrycket på området är att man på nästan varje punkt tvingas konstatera att kunskapen om vindkraftens påverkan på människor och miljö är dålig eller saknas helt. Den slutsats vi kan dra av detta är att det inte finns något vetenskapligt material att bygga t.ex. en miljökonsekvensbeskrivning på och att den i praktiken därför inte kan genomföras. Samtidigt menar vi att en vetenskapligt underbyggd miljökonsekvensbeskrivning är ett absolut krav för alla former av miljöpåverkande utbyggnader.

Miljövänner För Kärnkraft drar därför slutsatsen att kunskapsläget när det gäller vindkraftens påverkan på miljön och på människors hälsa måste förbättras radikalt innan någon betydande utbyggnad av vindkraften kan tillåtas. Den enda utbyggnad som i dagsläget kan motiveras är den som behövs för att stödja forskningen av vindkraftens påverkan på miljön och människors hälsa. Behovet av forskning på dessa områden är stort och måste genomföras skyndsamt. Det finns tydliga tecken i utredningen på att det politiskt opportunistiska trycket på en vindkraftutbyggnad kommer före kunskapen och leder till enorma felsatsningar med oöverblickbara konsekvenser för miljön och för människors hälsa. Att med politiska medel och skattepengar uppmuntra och påskynda en utbyggnad av vindkraften måste betraktas som oansvarigt. Speciellt måste, i enlighet med försiktighetsprincipen, all utbyggnad av vindkraft i skyddade områden, även naturreservat, strandskyddsområden och vattenskyddsområden förbjudas. Undantag bör kunna medges för direkta forskningsprojekt som klart syftar till att öka kunskapen om vindkraftens miljöeffekter.

Det är positivt att utredningen tar upp många slag av påverkan från vindkraften på miljön. Det är också positivt att utredningen så klart vågar säga ifrån att kunskapen på nästan alla punkter är bristfällig eller saknas helt. Den nödvändiga och självklara slutsatsen enligt ovan saknas dock. Det finns snarare en tendens att släta över betydelsen av den klart påtalade kunskapsbristen.

Utöver de i utredningen påtalade effekterna av vindkraft finns ytterligare ett antal aspekter som också borde belysas för att kunna ingå i en miljökonsekvensutredning vid varje utbyggnad av vindkraft.

  • Direkta hälsoeffekter, t.ex. risken för epileptiska anfall vid betraktande av framför allt grupper av vindkraftverk i vissa vinklar, där de roterande ”vingarna” bildar komplicerade ”flimrande” mönster.
  • Eventuella hälsorisker med skuggeffekter från regelbundet svepande skuggor.
  • När man tittar på vindkraftverkens påverkan på djurlivet på land nämner man enbart de större däggdjuren, kor, älgar, renar och dylikt. Påverkan bör också omfatta andra djurarter, allt från mindre däggdjur till maskar och andra jordlevande djur. Detta blir viktigt p.g.a. de mycket stora arealer som vindkraften kan påverka. Påverkan kan också innebära problem i odlingslandskapet, där sådana djur kan ha stor betydelse.
  • Trafiksäkerhetsaspekter när vindkraftverk placeras nära större vägar och drar till sig bilförarnas uppmärksamhet. Här bör minst samma skyddsnivå för trafiken tillämpas som när det gäller reklamskyltar mm.
  • Avfallshantering, främst en miljömässigt acceptabel hantering av plasten i vingarna vid skrotning av verken.

På några punkter menar vi att utredningens värdering av vindkraftens miljöpåverkan blir alltför överslätande. Här följer några exempel på sådana punkter:

  • Inverkan av infraljud på människor och ev. också på djur. Eftersom infraljud har varit misstänkt som orsak till flera fysiska symtom, som trötthet och bristande koncentration, när det kommer från ventilationsanläggningar och vinddrag runt bilar, är det anmärkningsvärt att man inte vetenskapligt kan bedöma dessa risker med vindkraft.
  • Lågfrekvent ljud i vatten. De är nödvändigt att känna till effekterna av dessa lågfrekventa ljud/vibrationer på ekosystemen i vattnet innan några omfattande utbyggnader av vindkraft till havs kan tillåtas.
  • Barriäreffekter för fågelsträck, som kan få avgörande betydelse för hur större vindkraftparker kan få placeras.
  • Skrämseleffekter på fåglar och däggdjur, som också kan bli avgörande för i vilka biotoper man kan placera ut vindkraftverk.

Miljövänner För Kärnkraft vill också framföra ett antal synpunkter som inte direkt har med miljöpåverkan att göra. Dessa följer nedan i punktform:

  • Miljövänner För Kärnkraft finner att källmaterialet till utredningen är mycket ensidigt. Man har i mycket stor utsräckning hämtat data från Vattenfalls livscykelanalys från 1996. Man har också använt data på ett sätt som gör uppgifterna svåra att följa. I den offentliga dela av analysen har Vattenfall enbart redovisat siffror för 1500 fulleffekttimmar per år medan utredningen genomgående använder 2500 fulleffekttimmar per år. Man borde kunnat få en mera allsidig belysning om man använt även andra livscykelanalyser och inte minst allt det material som finns i EU-projektet ExternE, där många olika kraftslag jämförts. Förfarandet kan skapa misstanken att man selekterar data för att ”försköna” vindkraften.
  • Miljövänner För Kärnkraft noterar också att man påstår att vindkraften skall ersätta fossileldad elkraft. Samtidigt uttalar man från politiskt håll att en stor del av den kärnkraft som man av politiska skäl vill avveckla skall ersättas med vindkraft. Det vore då hederligare att säga att vindkraften ersätter kärnkraft. Då blir det också tydligt att det ur miljö- och risksynpunkt innebär en försämring att ersätta kärnkraften med vindkraft. Detta framgår tydligt i t.ex. projektet ExternE:s beräkningar. (Se exempelvis Swedish implementation of ExternE kap 6.5, tabell 6.7).
  • Utredningen använder gärna beskrivningar som lätt kan ”missförstås” på så sätt att vindkraften framstår i en bättre dager. Ett exempel är när man jämför materialåtgången med oljekondens och underlåter att påpeka att den höga materilaåtgången per kWh för oljekraft beror på att detta är reservkraft som körs mycket lite. Deras huvudsakliga nytta är att just utgöra katastrofreserv.

Miljövänner för Kärnkraft menar också att det är självklart att alla kraftslag skall stå för sina egna kostnader. Att subventionera vindkraften genom att inte belasta den med kostnaden för nödvändiga nätförstärkningar är, liksom andra subventioner, en snedvridning av konkurrensen mellan de olika kraftslagen. Att kalla sådana subventioner för ”miljöbonus” är med nuvarande kunskapsläge ett hån mot miljön och vetenskapen.

Väröbacka den 29 oktober 1999

Nils-Erik Nilsson
vice ordförande