Kärnkraft – Höga ambitioner och rädsla

av Nils-Erik Nilsson
Är kärnkraft farlig? En hel del människor tycks tro det. Men hur är det egentligen? Är det inte istället kärnkraftens enastående öppenhet och mycket höga ambitioner som skapat en felaktig bild? Är inte kärnkraften i verkligheten den minst farliga elproduktionen vi har? Både när det gäller miljön och människors hälsa? Är det hederligt att bortse från observerbar fakta, som visar att kärnkraft hör till de minst farliga sätten att producera el?

Kärnkraften har gärna ”tagit människors rädsla på allvar”. När någon med god fantasi hittat något ”potentiellt farligt” har man infört nya säkerhetsåtgärder. Man har säkert trott att detta skulle lugna människorna, men frågan är om det inte istället har skrämt dem ännu mer?

Hela branschen, både industrin och tillsynsmyndigheterna har haft denna mycket höga ambition, ökat kraven och infört ännu strängare regler. Avsikten har säkert varit god, men i verkligheten har det lika säkert varit helt kontraproduktivt. De nya kraven har snarare ökat föreställningen om kärnkraftens farlighet genom att det missuppfattats som ett slags ”erkännande” av att den faktiskt är farlig.

Samma sak gäller det mycket större ansvaret mot omgivningen med strikt ansvar och försäkringskrav. Detta innebär i verkligheten att kärnkraften tar ett mycket större ansvar gentemot omvärlden än andra verksamheter. Men även detta vänds mot kärnkraften i termer som att de inte tar det fulla ansvaret.

Ytterligare ett hett ämne är avfallshanteringen. Även här har kärnkraftens mycket höga ambitioner och stora ansvar varit rent kontraproduktiva. Ingen annan verksamhet än kärnkraften har tagit så stort ansvar för sitt avfall och bekostat och tagit fram metoder som gör avfallet så lite farligt, både för miljön och människors hälsa, och både i närtid och i all framtid. Men hela denna öppenhet och verkliga analys vänds mot kärnkraften.
Mera om hur detta gått till finns utförligare beskrivet i artikeln:
”Kärnkraft, Risker och utveckling”