Miljövänner för kärnkraft har granskat utredningen om ”Översyn av atomansvaret”, SOU 2006:43, och lämnar följande kommentarer:
Miljövänner för kärnkraft menar att det är viktigt att man har en likvärdig hantering av ansvaret mot tredje man inom all industriell verksamhet. Helst bör ansvaret gentemot tredje man vara lika, oberoende av vilken verksamhet som åstadkommit en skada. Mot denna bakgrund finner Miljövänner för kärnkraft ingen egentlig anledning att ha någon speciell lag för att reglera ansvaret vid just radiologiska olyckor. I den mån just detta slag av olycka skulle kräva några särskilda bestämmelser bör kompletteringar i första hand göras i allmänna lagar om skadestånd och i miljöbalken.
Miljövänner för kärnkraft menar därför också, att om det av några för oss okända skäl är nödvändigt med en speciell lag för just radiologiska olyckor, så bör den utformas likartat övriga lagar som reglerar ansvaret vid händelser som orsakar skada eller olägenhet för tredje man eller för miljön. Miljövänner för kärnkraft avstyrker därför alla förslag på bestämmelser som innebär andra krav för kärnkraft än för andra industriella verksamheter.
Miljövänner för kärnkraft menar att det ur konkurrenssynpunkt måste råda likhet i alla avseenden. Detta gäller såväl ansvarets storlek, försäkringsplikt eller annan finansiell garanti för att uppfylla ansvaret, som frågan om strikt ansvar, regressrätt mot annan vållande än den som bär strikt ansvar, definition av skada för tredje man och för miljöskada m.m. Den skillnad som kan finnas mellan olika verksamheter när det gäller risken att åstadkomma en skada kommer då att speglas i kostnaden för att uppfylla ansvaret. Detta blir ett sätt att låta varje verksamhet bära sina egna riskkostnader.
Miljövänner för kärnkraft tycker att många av bestämmelserna i lagen, t.ex. strikt ansvar och försäkringsplikt, är tilltalande ur allmänhetens synvinkel. Dels garanterar dessa bestämmelser att det finns någon som har det fulla ansvaret för verksamheten och alltså är skyldig att ersätta skadan som den har orsakat, utan att man behöver leta efter någon vållande, dels garanterar de att finansiella medel finns tillgängliga för att uppfylla ansvaret. Men för att inte detta på ett fullkomligt felaktigt sätt ska missgynna den verksamhet som åläggs ett sådant ansvar, måste det samtidigt gälla för alla verksamheter.