Miljövänner för kärnkraft

Av Lars Wiegert
Ett stort problem i energidebatten är att man jämför olika kraftslag som äpplen och lingon. Proportionerna är så olika att väldigt få tycks förstå hur oerhörda skillnaderna i effekttäthet egentligen är. Som exempel tycks vissa debattörer påskina att ett eller ett fåtal vindkraftverk kan jämföras med ett kärnkraftverk eller att ett kg uranmalm är jämförbart med ett kg kol. Hur många vet att det hittills använda kärnbränslet (som politiskt betraktas som avfall som ska slutförvaras) kan återvinnas och ge 100 gånger mera energi än som hittills utvunnits under de 50 åran som kärnkraften funnits? Det betyder att det bränslet som nu är på väg att slutförvaras skulle kunna ge samma årliga energi som hittills under ytterligare fem tusen år, utan att nytt uran behöver brytas. En annan positiv effekt är att mängden högaktivt avfall minskar till en hundradel av idag och tiden tills att slutavfallet blir ofarligt även den minskar till en hundradel.
Följande länk visar pedagogiskt varför man inte kan illustrera skillnader mellan energislag med stapeldiagram eller andra vanliga metoder (Klicka här)

Nästa länk visar lika pedagogiskt hur små nivåerna egentligen är av radioaktivitet kring bränslet nedsänkt i bassänger. Det senare kan vara en bra illustration på att man inte ska ha så bråttom med att slutförvara det hittills använda ’kärnavfallet’, eftersom det av det ovan sagda långt ifrån är att betrakta som avfall. I själva verket är det en enorm resurs som mycket väl kan förvaras i bassänger ytterligare en tid, tills man byggt den nya generationens reaktorer. (Klicka här)

Av Lars Wiegert
Resultatet från Doha Climate Change Conference var knappast oväntad. Alla fakta pekar tydligt i en riktning: Ju större andel kärnkraft som används i ett land, desto lägre siffror beträffande koldioxid och andra utsläpp kan de länderna ståta med. Till exempel ligger Sverige med sin rena elproduktion bäst till vad gäller CO2 enligt statistik från konferensen. Vi hör alltså inte till de stora bovarna, men faktum är att för att klara 2-gradersmålet måste de globala utsläppen av klimatgaser nå sitt maximum och börja minska inom fem år. Enligt IPCC måste CO2-utsläppen därefter minska i stadig takt för att till 2050 vara nere på ca 15 % av nivån år 2000. Ny forskningsrapport som publicerats av Världsbanken pekar på att till och med detta kanske inte räcker till utan att temperaturhöjningen i det scenariot kan bli dubbelt så mycket. Det tragiska är att så länge kärnkraften inte accepteras av miljö- och klimatförsvarare kommer handlingsförlamningen bara att fortsätta. Vad värre är så kommer planerna på stängning av kärnkraftverk i Tyskland och Frankrike att förvärra situationen. (mer …)