Handlade vi rätt i Sverige efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl?

Refererande till debattartikeln 24 april, 2002 under DN debatt av generaldirektör Lars-Erik Holm m fl vid SSI om Tjernobylolyckan vill jag lägga till följande om Statens strålskyddsinstituts agerande.

En huvudregel inom strålskyddet är en avvägning mellen strålrisken och kostnaderna för att undvika en stråldos ”optimeringsprincipen”. Det fanns i Sverige sedan kärnvapenproven i Sovjetunionen på 1960-talet med åtföljande nedfall över hela Sverige fastställda gränsvärden för olika radioaktiva isotoper i becquerel (sönderfall per sekund av ett radioaktivt ämne) per kilo i mjölk, renkött, bär och annan föda. Vid Tjernobylolyckan 1986 sänktes emellertid dessa gränsvärden till en tiondel av de tidigare belutade gränsvärdena. Åtgärdena som då vidtogs kostade svenska skattebetalare ca 0,5 miljarder kronor i ersättningar främst till jaktlag och renägare för kött som kastades i onödan. Ansvaret för att så skedde måste läggas på de då ansvariga: statsrådet Birgitta Dahl, SSI:s GD Gunnar Bengtsson och Livsmedelsverkets GD Arne Kardell.

I Finland som drabbades av ett liknande nedfall som Sverige vidtogs inga åtgärder alls för livsmedel. I Norge utbröt en strid i frågan som nära nog slutat med avsked för landets dåvarande strålskyddschef Johan Baarli, som hävdade optimeringprincipen och som till slut fick norska regeringen med läkaren Gro Harlem-Bruntland i spetsen att acceptera detta. De åtgärder som vidtogs i Norge var mycket begränsade med gränsvärdet 6000 becquerel per kilo för kött istället för Sveriges 300 becquerel.

Vi skall dock tacka Gunnar Bengtsson för att han motstod de krafter som ville förorda abort för havande kvinnor i Sverige och evakuering från Gävletrakten. I Syd- och Mellaneuropa gjordes ett par hundra tusen aborter extra på grund av läkarnas okunnighet om strålningens verkningar på foster.

Fil dr Lars Persson
Pensionerad byråchef vid SSI