Ansökan om tillstånd enligt kärntekniklagen – Slutförvarsanläggning för använt kärnbränsle.
Ärende: SSM 2015-1683

Miljövänner för kärnkraft, MFK har, som ideell miljöförening fått möjlighet att lämna synpunkter på ovan rubricerade ansökan och vill, efter att ha tagit del av slutförvarsansökan och de handlingar som den bygger på, anföra följande:

MFK finner att slutförvarsansökan är välgjord och fyller krav på säker förvaring under en tillräcklig tidsperiod. Speciellt finner MFK det glädjande att SKB nämner möjligheten till återtag om det i en framtid skulle anses rimligt att utnyttja det som nu kallas avfall som energiresurs.

MFK har följande kommentarer och efterlyser en del förtydliganden i underliggande material enligt följande:

Preliminär plan för avveckling – slutförvar för använt kärnbränsle: ISSN 1651-4416

Kap 5.4.1 Tidplan: MFK tar fasta på att tidplanen är preliminär, vilket bör innebära den kan komma att justeras efter ny kunskap och erfarenhet: I USA framförs förslag att förlänga drifttid för reaktorer till upp till 100 års teknisk livslängd. En tidplan bör vara öppen för det och även att nya reaktorer kan tas i drift.

1200456 – Verksamhet, organisation, ledning och styrning – Platsundersökningsskedet

MFK uppskattar särskilt det som skrivs i kapitel 7 om MTO, Människa, Teknik, Organisation
Genomförande av ett så digert material som SKB:s ansökan vilar på ställer stora krav på humant kunskapskapital. Viktigt är också det som står i kapitel 11, att hålla erfarenhet och kunskap levande.
Kompetensförsörjning betonas för övrigt i flera av de dokument som ansökan vilar på; enligt MFK:s synsätt är humankapitalet en omistlig del av förtroendet för förvarsmetoden.

Rapportnummer:2015:31 ISSN: 2000-0456
Ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i Sverige

Sid 31: Hushållningsprincipen: ”hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand ska förnybara energikällor användas. I förarbetena till miljöbalken nämns energiutvinning av avfall som ett alternativ”. MFK anser att detta bör gälla även använt kärnbränsle från drift av kärnreaktorer.
Vidare anser MFK att en politik som avser att lägga ner kärnkraft leder till förstörelse av kunskap, vilket strider mot andan i kunskapskravet; delar av kärntekniklagen verkar i samma riktning. Det finns erfarenhet från att uttunning av kunskap på kärteknikområdet blottats vid dekommissioneringen av danska Risö kärnforskningsanläggning.

MFK anser här att hushållning och återvinning är tillämpbart också på det som nu benämnes avfall och att förvar bör möjliggöra detta i en framtid. Detta ger en möjlighet framöver att minimera mängden avfall, vilket är ett önskemål uttryckt på sid 32 och därutöver en minimering av den tid det tar för återstående slutförvar.

Sid 93: MFK anser att hanteringen av aska efterförbränning av torv och kol bör stramas upp. Energiinnehållet i sådan aska på grund av uranhalten kan överstiga det ursprungliga förbränningsvärdet. Det gäller även historisk aska med hänsyn till dess strålnivå och dess lättrörliga, kemiskt hälsovådliga oorganiska metallinnehåll. Tredje stycket på sidan 115 har också relevans i detta avseende.

Sid115: I debatten om kärnenergi har ibland ställts krav på garantier i form av ”sannolikhet noll”. Detta är ett ovetenskapligt krav. Samma gäller sannolikheten för existens av”herrelösa” källor från icke-kärnteknisk verksamhet, exempelvis vård. I praktiken har sådana källor funnits och ställt till mänskliga tragedier i ett antal fall globalt. Av det kan en lärdom dras: Den moderna, rigorösa och vetenskapligt formulerade säkerhetsfilosofin kring kärnenergi kan ha ett konstruktivt budskap till annan verksamhet för att i möjligaste mån undvika existens av källor som benämns ”herrelösa”, inte minst för att förvalta ett folkligt förtroendekapital för viktig verksamhet.
Vad gäller omhändertagande av kärnbränsle saknas i Sverige formellt beslut till skillnad från Finland som har beslut om en metod liknande KBS3. Det finns en omfattande samsyn mellan länderna. Man bör emellertid även ha en beredskap för att i en framtid med ett förändrat paradigm kunna återanvända bränslet.

En allmän reflexion som gäller hela materialet har varit om och i så fall hur man skulle kunna minimera textmaterialet utan att förlora substans.

Carl Erik Magnusson,
Docent i atomfysik och universitetslektor i fysik vid Lunds Universitet
Ordförande Miljövänner för kärnkraft