Stoppa den förtida avvecklingen av kärnkraften
Öppet brev till statsminister Göran Persson och näringsminister Anders Sundström
Vi inom personalorganisationerna vid landets fyra kärnkraftverk, har med bestörtning tagit del av partiöverenskommelsen om den förtida kärnkraftsavvecklingen. I det längsta trodde vi att förnuftet skulle få råda och att sakargument skulle väga upp det partitaktiska rävspelet. Att inom 18 månader lägga ner ett väl fungerande lönsamt, miljömässigt högklassigt kärnkraftverk som dessutom är en arbetsplats för flera hundra människor, måste anses som vansinne.
Vi som arbetar inom kärnkraften är vana vid att vår verksamhet ifrågasätts och debatteras av både kunniga och okunniga personer. Trots detta har personalen på kärnkraftverken under alla år drivit elproduktionsanläggningarna på ett föredömligt sätt med säkerhet, miljö och produktion i fokus.
Som representanter för de över 3500 anställda inom kärnkraftsindustrin vill vi varna för de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av en förtida avveckling.
Vi vill dessutom kraftigt protestera mot det sätt på vilket personalen vid det utpekade Barsebäcksverket blivit behandlad. Att politiker utan föregående information till de anställda kan gå ut i medierna och “lägga ner” en arbetsplats är ett rått och oansvarigt handlande av dem som är valda att företräds oss. Att flera av de inblandade sedan gör det under närmast triumfatoriska former, utan någon som helst hänsyn till dem som drabbas, visar på en avgrund mellan folket och de valda.
Vi har i Sverige ett miljömässigt bra energisystem med låga utsläpp av koldioxid och försurande ämnen. Den elproduktionen som så småningom skall ersätta kärnkraften, måste enligt vår uppfattning vara mindre miljöpåverkande än kärnkraft. Därför är till exempel gas, kol och olja otänkbart. Med den korta omställningstid som aviseras är det dock otänkbart att ersättningen skulle bli något annat.
Det är illavarslande att de politiker som har genomdrivit överenskommelsen hävdar att de följer folkets vilja uttryckt i folkomröstningen 1980. Förutom att 17 år har gått sedan denna rådgivande folkomröstning - och dess giltighet kan ifrågasättas, är överenskommelsen enligt vår mening ett stort avsteg från det som verkligen stod på de röstsedlar som fick 60 procent av folkets röster.
Vad linje tre tyckte kan vi bortse från eftersom deras avvecklingsplaner sedan länge är överspelade.
Linje 1 och 2 hade den gemensamma texten att “kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd.” Att de tolv reaktorerna skulle drivas tills det fanns ersättning i form av förnyelsebara energikällor framgick också klart av röstsedlarna. Någon tidsangivelse för omställning fanns inte, trots att linje 2 också fyllde baksidan av röstsedeln med text.
När partierna i överenskommelsen nu aviserar att fossilkraft måste tas i anspråk för att, som de säger, under en övergångsperiod ersätta bortfallet av en reaktor. är det ett klart avsteg från folkviljan - både dagens och den som uttrycktes i omröstningen 1980. Sverige har dessutom i internationella överenskommelser åtagit sig att minska utsläppen av försurande ämnen och koldioxid.
Hur lång övergångsperioden blir är ovisst Den miljömässigt acceptabla elproduktion som, till konkurrenskraftiga priser, kan ersätta kärnkraften finns än så länge bara i teorin.
Sveriges folk och industri behöver sin elproduktion - och de år det finns överskott, möjlighet att exportera den. När vi exporterar vår kraft bidrar vi allra högsta grad till att miljön förbättras, samtidigt som vi får exportinkomster. Det gångna året har vi istället importerat 5 TWh framförallt från Danmark. För att klara av dessa leveranser har danskarna tvingats starta sina ur miljösynvinkel, allra sämsta kolkraftverk. Danskar och norrmän gnuggar för närvarande händerna inför framtidsutsikterna att få exportera fossilkraft till Sverige. Något annat har de nämligen inte överskott på.
Skall verkligen vi - med en elförsörjning som majoriteten av världens länder avundas oss - försämra konkurrensvillkoren för vår industri och göra oss beroende av elimport från produktionanläggningar som miljömässigt är mycket sämre än våra? Skall vi verkligen avveckla en produktionsapparat som varje år drar in åtskilliga miljarder i skatter till statskassan? Skall vi ersätta den med något som i stället tar pengar ur samma kassa? Och skall vi verkligen göra det i en tid när Sveriges ekonomi är i obalans och arbetslösheten är högre än på många decennier?
Har politikerna verkligen tänkt igenom vad som händer på kärnkraftverken om detta fatala beslut, att stänga en reaktor, verkligen drivs igenom? Hur skall kompetensen hos de övriga verken sakras? Det tar åtskilliga år att utbilda en operatör på ett kärnkraftverk Hur skall vi få unga välutbildade människor att stanna kvar? Hur skall vi kunna rekrytera? Risken är att de övriga anläggningarna tvingas stänga långt tidigare än vad i alla fall en seriös politiker kan ta ansvar för.
Hur kommer det att gå för Sverige och svensk industri då?
Och hur skall vi som arbetar kvar på kärnkraftverken någonsin känna trygghet i vårt arbete? När en politiker blir bortröstad efter att ha suttit tre mandatperioder i riksdagen får han livstids pension. Kan kanske vi - många av oss har varit här mycket längre än tre mandatperioder - också påräkna samma förmån, när vi liksom ni, inom några år blivit bortröstade?
Vi inom SPOK hävdar att förslaget om en förtida avveckling av kärnkraft är skadligt för Sveriges välfärd, sysselsättning och miljö och kräver att det aldrig går till beslut.
SPOK - Samarbetskommittén för PersonalOrganisationerna vid Kärnkraftverken
För Ledarna, SlF, CF, SEKO och SEF.
Vid Kärnkraftverken i: Barsebäck, Ringhals, Oskarshamn och Forsmark.
Kontaktpersoner:
Åke Tallinn
Ledarna i Ringhals
0340-667000
Mikael Engström
SIF i Barsebäck
046-724000
Meg Sunesson
SIF i Oskarshamn
0491-786000
Christer Friberg
SEKO i Forsmark
0l73-81000
