Risker och säkerhetsåtgärder
I debatten om kärnkraften och dess påstådda faror sägs det ofta att kärnkraften är så farlig att man måste evakuera stora områden eller att den är så farlig att man måste kassera stora mängder livsmedel. P.g.a. de stora farorna kommer då krav på att man måste skärpa säkerhetskraven. Myndigheterna svarar då med att sänka gränsvärdena eftersom människorna var oroliga. Resultatet av detta blir att ännu fler måste evakueras och ännu fler livsmedel måste kasseras. Och vips blev kärnkraften ännu farligare!! På detta enkla sätt lyckas kärnkraftmotståndarna bevisa att kärnkraften faktiskt var ännu farligare än man tidigare trott. Och så har det hållit på i många år.
Denna metod har med stor framgång drivits av många kärnkraftmotståndare. Det har faktiskt varit så framgångsrikt att många myndigheter och t.o.m. energikommissionen har förfallit till detta fullkomligt virriga betraktelsesätt.
Vad är det då som är det grundläggande felet med detta resonemang.
Jo man blandar ihop risker eller faror med de säkerhetsåtgärder man vidtar för att undvika riskerna. Det man är rädd för och skrämmer med i resonemanget ovan är inte de faror som uppstår p.g.a. joniserande strålning, utan de säkerhetsåtgärder som man vidtar för att undvika farorna. Det får den konsekvensen att ju högre ambitionsnivå man har och ju mindre risker man accepterar eller ju säkrare gränsvärden man använder, dessto farligare framstår verksamheten, i detta fall kärnkraften.
Det är visserligen riktigt att dessa säkerhetsåtgärder, när det gäller kärnkraften, blivit så omfattande och vidtas på så låga “farlighetsnivåer” att det troligen är sant att säkerhetsåtgärderna är värre än de faror man vill undvika. Men detta skall inte åtgärdas med strängare säkerhetskrav utan tvärtom genom att sätta rimliga gränsvärden så att de faror man accepterar för den enskilde kommer i paritet med vad man accepterar som “ofarligt ” i andra sammanhang.
Vad som verkligen behövs är en seriös diskussion om vad som skulle hända om man inte vidtog några säkerhetsåtgärder. Den fanatiska och ohederliga debatten om kärnkraften har förmodligen lett till att många människor tror att det skulle bli något slags massdöd bland människorna i områden som drabbas av radioaktivt nedfall. Denna fullkomligt felaktiga uppfattning är i sig mycket farligare än den joniserande strålning man är rädd för. I själva verket är de faror man vill undvika med en evakuering i de flesta fall långt mindre än den fara man utsätter sig för när man flyttar från landet in till en större stad. För att få en cancerriskökning som är lika stor som den man får om man flyttar från landsbygden in till en storstad krävs stråldoser långt över de nivåer där man beslutat evakuera människor.
Det fordras också mycket högre stråldoser än de man kan får av att äta kött med 1500 Bq Cs-137 per kg för att man skall åstadkomma en cancerriskökning jämförbar med den som uppstår när man grillar köttbiten.
När man får dessa och liknande relationer klart för sig så förstår man bättre hur otroligt små riskerna med kärnkraften är. Det är helt obegripligt att de kunnat vålla denna hysteriska debatt, en debatt som lett till en oro och en rädsla för kärnkraft och joniserande strålning som är mycket farligare än kärnkraften eller strålningen själv.
Nils-Erik Nilsson
Miljövänner För Kärnkraft