Kärntekniken inför milleniumskiftet
Inför det nya århundradet presenteras kunskapsläget inom kärnteknik, kärnsäkerhet och det därmed förenade skyddet mot strålning. Vidare ges en utblick av de nya möjligheterna för internationell överföring av el. Författarna anser att tiden nu har kommit då den moderna kärntekniken kan utnyttjas på ett säkert sätt.
I denna artikel ger vi en översiktlig bild av kunskapsläget vad gäller kärntekniken i världen och de bedömningar som kan göras av utvecklingen inför det nya århundradet. Våra bedömningar grundar sig på material från FN och inom landet från allmänt tillgängliga data från myndigheter och industri.
Vi gör det bl a mot bakgrunden av vår tidigare publicerade artikelserie i flera dags-och veckotidningar om det svenska självbedrägeriet i kärnkraftsfrågan och som ledde till en debatt i riksdagen.
Under året har säkerheten vid de drygt 440 kraftreaktorerna i världen varit tillfredsställande. Varken personskador eller farliga utsläpp har skett. Nya reaktorer har tagits i drift i Frankrike, Sydkorea och Japan. Kraftreaktorer är under byggnad i bl a Japan, Sydkorea, Indien, Ryssland, Slovakien, Ukraina, Frankrike, China, Tjeckien och Rumänien. Avstängning av reaktorer diskuteras inte bara i Sverige utan även i Ukraina, Frankrike, Holland, Canada och USA. I dag finns reaktorer från 1950-talet i drift tex reaktorn i Halden i Norge.
På FN:s klimatkonferens i december i Kyoto angavs kärnkraften som ett alternativ till fossila bränslen inför framtiden för att minska utsläppen till atmosfären av skadliga växthusgaser. Vid topp mötet i Washington i höstas fick amerikanska tillverkare tillstånd att exportera kärnkraftverk till China. En möjlig exportör är ABB-Combustion.
I Östersjöländerna fortsätter ansträngningarna att slutföra sammankopplingen av elnäten runt Östersjön - “Baltic Ring”. Den planerade sammankopplingen av de litauiska och polska elnäten möjliggör svensk import av el från bl a det stora kärnkraftsverket av Tjernobyltyp i Ignalina, som nu upprustas med bistånd av EU. En ny sjökabel kommer mellan Sverige och Polen. Även på andra sträckningar runt Östersjön förstärkes överföringskapaciteten.
I världen fortsätter nu arbetet för att i praktiken lösa kärnavfallsfrågan. I många länder planeras liksom i Sverige slutförvaring djupt nere i berggrunden av det högaktiva avfallet och det använda kärnbränslet. Låg- och medelaktivt avfall slutförförvaras redan nu i befintliga anläggningar bl a i Sverige vid Forsmark. En konvention har under året slutits om kärnavfallshantering under ledning av det Internationella atomenergiorganet, IAEA, i Wien.
Kunskaperna om den vid alla kärntekniska processer utsända joniserande strålningen är idag ganska fullständig. Man tvistar inom den vetenskapliga världen om mycket låga stråldoser överhuvud taget är farliga eller om de på ett positivt sätt bidrar till människans hälsa. I världen tillämpas dock av myndigheterna och IAEA för strålning den etiska försiktighetsprincipen och också den så kallade linjära hypotesen (som säger att även den minsta stråldos är skadlig) för skyddet mot strålning. Höga stråldoser är som vi vet sedan röntgenstrålningen och radioaktiviten upptäcktes för mer än 100 år sedan farliga men kan också användas för att bota cancer.
I världen händer nästan varje år någon eller några strålningolyckor i samband med medicinskt eller industriellt utnyttjande av strålning; ofta är det den så kallade mänskliga faktorn som kommer in i bilden. Genom stora epidemiologiska studier på hundratusentals arbetare inom kärnkraftsindustrien ser man nu att vid de stråldoser som normalt förekommer i kärntekniska anläggningar är risken för cancer och ärftliga skador mycket låg. Det är till och med så att arbetare i kärnkraftsverk i västvärlden är friskare än andra jämförbara arbetare. De flesta larmrapporter som kommit om strålningsskador har efter en tid visat sig vara felaktiga. Utsläppen från kärnkraftsverken är låga och synes inte påverka människor, djur och miljö. Vi kan därför idag konstatera att kärnkraften i normaldrift är en säker industri i hela Västvärlden.
Sedan 1950-talet då den första försöksreaktorn i Sverige togs i bruk har ingen kroppsskada av strålning uppkommit i de svenska kärnkraftsanläggningarna - ett gott betyg till landets ansvariga för skyddet mot strålning. De normala utsläppen från de svenska kärnkraftsverken har varit låga och långt inom de ramar som sattes av Statens strålskyddsinstitut redan på 1970-talet.
Idag är erfarenheterna av de reaktortyper som finns i Sverige - lättvattenreaktorer av kokar- och tryckvattentyp - goda. Det finns mer än 300 sådana i världen och man behärskar driften väl. Kunskaperna från ca 5000 reaktorår (reaktorer gånger driftsår) som samlats visar att olycksrisken måste vara låg. Denna typ av reaktorer lider av vissa tekniska problem som korrosion i rören men man är nu i färd med att bygga nya generationer av lättvattenreaktorer med bättre teknik och högre kärnsäkerhet och med mindre utsläpp av radioaktivitet. De nya möjligheterna med Internet utnyttjas flitigt för erfarenhetsspridning och leder till en ökad kärnsäkerhet.
Kärnkraftstekniken är en ung teknisk vetenskap. Den första reaktorn startades av nobelpristagaren Enrico Fermi i Chicago 1942. Kunskaperna om reaktorfysik förbättras hela tiden genom forskning och utvärdering av driftserfarenheter och med utnyttjande av bl a matematisk modellering och modern datateknik. Även kunskapen om atomkärnans och elementarpartiklarnas egenskaper ökas år efter år tack vare ny avancerad mätteknik som utnyttjar supersnabba datorer för analysen.
Kärntekniken som inom medicinen, forskningen och industrin ja till och med i hemmen funnit sin självklara plats att användas för människornas bästa kommer enligt vår bestämda mening att också spela en betydelsefull roll för den framtida elförsörjningen i världen. Vi väntar med spänning på när denna för oss tekniker och fysiker så uppenbara sanning skall bli känd för den svenska allmänheten. För det svenska högteknologiska samhället med ökande elbehov och med ringa inhemska resurser är kärnkraften ett beprövat alternativ som skonar miljön.
Fil dr Lars Persson (strålskyddsexpert)
Docent Frigyes Reisch (el- och kärnsäkerhetsexpert)
