Kärnkraften har gjort Sverige rikare, inte fattigare
Nationalekonomen Åke Sundström har skrivit en av Folkkampanjen mot kärnkraft finansierad rapport på 72 sidor: Kärnkraftenhar gjort Sverige fattigare. Hallands Nyheter refererade rapporten den 12 november.
Författarens bakgrund
Innan jag går in på rapportförfattarens sakframställning kan det vara av intresse att veta något om dennes bakgrund. Åke Sundström är en mycket speciell person. Det han skriver framstår alltid i hans egna ögon som absoluta fakta och han drar sig inte för att å det grövsta hudflänga dem som han debatterar med, vilket medfört att ingen seriös debattör numera bryr sig om att bemöta honom.
Exempelvis skriver han på sid 42-43 om tre välkända och respekterade ekonomer: “Att fysikprofessorerna stirrade sig blinda på den mirakulösa kärntekniken kan man förstå, men att t.ex. Bo Södersten och Nils Lundgren varit precis lika blinda är en större gåta. Det har, såvitt jag kunnat förstå, ingen annan rimlig förklaring än att de två, i denna speciella fråga, missbrukat sina titlar för att delta i en politisk kampanj … Men låt oss inte utesluta att tanklöshet och inkompetens spelat en större roll än man föreställer sig … En annan mer uppenbar skojare är Marian Radetzki.”
För ganska exakt 20 år sedan hade jag det tvivelaktiga nöjet att debattera med Sundström om Södertäljes satsning på kolkraft för sin fjärrvärmeutbyggnad. Till att börja med bemötte dåvarande stadsdirektören Ulf Dahlsten (senare Palmes högra hand och postgeneral) honom i tidskriften Miljö i Sverige. När Ulf tröttnade tog jag vid i min egenskap av överingenjör på Telge Energi. På den tiden var Sundström fortfarande anställd på Industridepartementet trots att cheferna där sedan länge slutat att nyttja hans tjänster. Jag har nu knappt sett hans namn i debatten på över tio år och skall trots mina varningar ovan om de möjliga konsekvenserna av en replik göra ett försök. Med utgångspunkt från det som händer i nuet är det nämligen ovanligt enkelt att avslöja att Åke Sundströms teser är totalt verklighetsfrämmande. Eftersom jag inte ens är professor kanske jag också slipper bli offer för hans förolämpningar.
Sundströms tes nr 1: Sverige har ett gigantiskt fundamentalt elöverskott
Hela Kapitel 6 i rapporten, sid 37-45 handlar om att vårt land har ett gigantiskt elöverskott. I Folkkampanjens sammanfattning av rapporten formuleras detta på följande vis: “I företagsekonomisk bemärkelse är elöverskottet cirka 30 TWh. Det består främst av oljekondensverken, som ligger i malpåse, och av underutnyttjade kraftvärmeverk. Med en långsiktig, samhällsekonomisk analys kan man visa att överskottet är tre gånger så stort, cirka 75 TWh. Den korrekta beräkningsmetoden är nämligen att jämföra den installerade kapaciteten (cirka 175 TWh) med efterfrågan vid normala, kostnadstäckande elpriser och konkurrensneutrala energiskatter, cirka 100 TWh. Idag ligger elförbrukningen, med hjälp av ett energiskattesystem som kraftigt gynnar elproducenterna, kring 145 TWh, men den sjunker kraftigt när dessa subventioner slopas och kommer åren 2020-2030 knappast överstiga 120 TWh. Eftersom onödig kapacitet innebär stora samhällsekonomiska förluster, är det angeläget att i lämplig takt eliminera hela det fundamentala elöverskottet. Vid konkurrens på lika villkor (rättvisa energiskatter) kommer den svenska kärnkraftproduktionen att slås ut. En sådan ”spontan” avveckling med hjälp av marknadskrafterna kostar ingenting alla, men tar kanske 15-20 år.”
Kommentar
För närvarande är Sverige beroende av en betydande elimport – motsvarande fem reaktorer - för att klara elförsörjningen och det är högst osäkert om vi slipper ransonering i vinter. Vissa reservkraftanläggingar har startats upp som oljekondens i Karlshamn och gasturbinen i Halmstad. Men i huvudsak är det dansk men också delvis tysk och polsk kolkondens som nu försörjer Sverige när vattenkraften sviktar p g a torrår. Trots att spotpriserna i skrivande stund är högre än 80 öre/kWh är efterfrågan nästan lika hög som den var vid mer normal prisnivå på 20-30 öre/kWh. I Norge har några företag stoppat sin industriella verksamhet för att i stället med god förtjänst sälja ut sina elkontrakt på spotmarknaden. Det är nog ingen annan person/organisation än Folkkampanjen som gått på Sundströms fantasifulla analyser. Om man väljer att se positivt på vad han egentligen säger är det att oljekondensverken är en viktig buffert. Det kräver dock att de underhålls och kan bemannas på kort varsel och av kostnadsskäl har Vattenfall avstått från detta. Det är ju också så att miljöskäl talar mot att under långa perioder köra oljekondens. Men Sundströms liksom Folkkampanjens intresse för miljöfrågor verkar minimalt. Orten Kyoto nämns endast på en av 72 sidor och då i förklenande ordalag. ”Kyotoprotokollet” är otillräckligt, dels för att bl a USA inte är med, dels för att koldioxidskatter på olja och kol leder till prissänkningar som gör att användningen ökar i andra regioner och stater än de som inför restriktioner. Sundström menar tydligen att vi helt skall strunta i klimatpolitiska åtgärder om inte alla världens länder – eller näst intill – är med från början! Stöder miljörörelsen detta? Själv brukar jag hävda att det är viktigt att vi i Sverige verkar genom EU för att få bredd på klimatåtgärderna, medan miljöpartister och vänsterpartister verkar tycka att det räcker med att genomföra åtgärder isolerat i Sverige. Nog finner vi här en paradox!
Sundström hävdar också att vid normala elpriser, med vilka han menar högre än vi vant oss vid under senare år men klart lägre än under årets förvinter kommer elanvändningen att minska p g a sparande. Visst kan vi ersätta en del elvärme med fjärrvärme, men moderna småhus är så pass energisnåla att något annat energisystem än el knappast är aktuellt. Samtidigt ökar elanvändningen p g a datorer, bredband, 3G-nät mm. Det är en illusion att tro att vi kan spara stora mängder el utan att ge avkall på bekvämlighet eller standard.
Sundströms tes nr 2: Kärnkraften är samhällsekonomiskt olönsam
På sid 10 skriver Sundström: “Så det svenska kärnkraftsprogrammet är ett misslyckande? I högsta grad! Den djärva satsningen som enligt Tage Erlander – och hans dåliga rådgivare – skulle trygga det framtida välståndet, har i själva verket gjort Sverige betydligt fattigare. I en samhällsekonomisk efterkalkyl ser vi att hela det satsade kapitalet (cirka 150 miljarder kronor), och mer därtill, har gått förlorat! Liksom överljudsplanet Concorde, är kärnkraftsfiaskot ett exempel på en anmärkningsvärd oförmåga att skilja mellan det tekniskt möjliga och det ekonomiskt rimliga.”
Kommentar
I en stor del av den utvecklade världen spelar kärnkraften en viktig roll för elförsörjningen. Och det råder internationell samstämmighet om att Sverige lyckats väl med sitt kärnkraftsprogram. Den enda kritik som framförts gäller den onödiga förtida stängningen av Barsebäck 1. Finland, vars politiker är kända för att låta realiteter styra besluten snarare än dogmatiskt tyckande, förbereder sig för att bygga ut ett nytt kärnkraftsblock. När Sundström jämför kärnkraften med Concorde tar han i så kraftigt att alla tänkande varelser inser vem det är som lever en fantasivärld.
En av myterna kring kärnkraften bygger på att de flesta aggregaten kom till under en tid då realräntan var negativ. Sundström uttrycker det så att AP-fonderna subventionerade kärnkraften. Men självklart lånade man inte ut pengar till reaktorbyggena till underpris och därför är debatten om subvention korkad. Vidare har länge hävdats att kärnkraften inte betalar sina försäkringskostnader fullt ut – om den stora olyckan skulle inträffa finns inte pengar avsatta för detta. Men det är egentligen rätt självklart att så är fallet. Om en vattenkraftdamm brister, om en kemisk fabrik drabbas av en svår olycka eller om en fulltankad oljetanker havererar – de två senare exemplen är tyvärr hämtade från verkligheten – finns inte heller försäkringspengar som täcker de katastroferna. Skillnaden är att kärnkraften – åtminstone i västvärlden – har ett säkerhetstänkande som innebär att riskerna är reducerade till ett minimum.
Sundström hävdar också att kärnkraften är skattesubventionerad – branschen tycker tvärtom och söker påverka Riksdag och Regering att ta bort den särskilda kärnkraftskatten. Sundströms resonemang bygger på att nuvarande beskattning på olja och kol är onödig och felaktig. För att något av argumenten om subventionerna till kärnkraften skall kvarstå krävs alltså att olja och kol skall få nyttjas utan skattebelastning – vad tycker miljörörelsen om detta häpnadsväckande förslag?
Tidvis har elpriserna i Sverige varit så låga att ägarna till kärnkraften haft svårt att få full kostnadstäckning. Nu har situationen förbättrats och avkastningen blir nog mer tillfredsställande ett antal år framöver. Detta relativt svaga företagsekonomiska utfall är en följd av den konkurrens på elmarknaden som uppstod efter avregleringen 1996. För slutkunderna är detta självfallet en välfärdsvinst. Vi har kunnat nyttja mindre resurser på elinköp och istället använt lönerna till andra inköp eller åtaganden. För svensk industri har det inneburit en stärkt konkurrenskraft, som nu de höga elpriserna hotar. För elkundernas och industrins skull får vi därför hoppas att de elva aggregat Sverige förfogar över – varav tio är i drift i skrivande stund och det elfte snart går i gång efter en årslång revision – fortsätter att producera el liksom att vi får en så god utveckling av vattenkraftproduktionen att priserna faller till mer rimliga nivåer. Kanske också nuvarande krisläge väcker insikten om att Sverige behöver ny elproduktionskapacitet för att inte ånyo få bekymmer nästa gång ett torrår inträffar.
Per Fåhraeus
VD för Varberg Energi AB
