Myter om kärnteknik
Några av det socialdemokratiska partiets ledare och språkror har under våren ägnat sig åt mytbildning om kärnkraften. Det är tragiskt eftersom kärnkraftsfrågan väl kan diskuteras sakligt. Här ges en bild av kärnkraften som stämmer med de fakta som finns samlade inom FN:s atomenergiorganisation (IAEA) i Wien.
Kvinnoforbundet ordförande Ingrid Segelström påstod vid sitt 1 maj tal i Jakobsberg att kärnkraften håller på att avvecklas runt om i världen och näringminister Anders Sundström påstod i en TV-intervju att kärntekniken är gammalmodig. Även om en och annan omodern reaktor har lags ned t ex Ågestaverket i Sverige är verkligheten tvärtom mot vad Segelström och Sundström tror. I världen finns nu 442 kärnkraftsreaktorer i drift enligt IAEA:s statistik och de ger 17 procent av elförsörjningen.
Fem nya kärnkraftreaktorer har under 1996 startat i världen varav två i Europa. Av dessa har en tryckvattenreaktor startats i Chooz i Ardennerna i Frankrike och i Cernovoda i Rumänien har en tungvattenreaktor av kanadensisk typ (Candu) startats. Tre reaktorbyggen påborjades under 1996 i Kina och Japan och sammanlagt byggs idag 36 nya reaktorer.
I Frankrike planeras i sammarbete med Tyskland dessutom den nya generationen kraftreaktorer som kommer att byggas en bit in på 2000-talet (kortnamn EPWR, den europeiska tryckvattenreaktorn, baserad på samma grundkonstruktion som reaktorerna 2,3,4 i Ringhals). Kärntekniken har kommit for att stanna i världen.
Statsminister Göran Persson sade i radion nyligen att Barsebäcksverket är det mest felplacerade kärnkraftsverket i världen. När Barsebäck byggdes i början av 1970-talet var många danskar nöjda med att se verket växa upp inom synhåll från Köpenhamn. Även det officiella Danmark var tillfreds med placeringen. Ända sedan dess har el producerad i Barsebäck bidragit till elförsörjningen av Köpenhamn med omnejd.
En placering av kärnkraftverk liknade Barsebäck inom tättbefolkade områden finns det på många ställen i Europa (runt Hamburg och Lyon tex) och kraftverken utnyttjas då ofta för fjärrvärmeproduktion i närområdet vilket från början också var tänkt for Barsebäck. De två reaktorna i Barsebäck är for säkerhets skull försedda med ett stort krossgrusfilter (Filtra) för att kunna fånga in mer än 99,9% av de radioaktiva ämnena vid en eventuell olycka i reaktorn och därmed förhindra skadliga strålningseffekter i omgivningen.
Statens strålskyddsinstitut (SSI) och Statens kärnkraftinspektion (SKI) granskar fortlöpande strålskyddet och säkerheten vid Barsebäcksverket. SSI har i februari 1997 uttalat att strålskyddet i stort har fungerat tillfredsställande under åren 1984-1995. SKI håller sedan 1994 driften av Barsebäcksverket under särskild tillsyn efter ett par incidenter inom säkerhetsområdet. Såväl svenska kärnkraftsverk som myndigheter har under det gångna året utsatts för internationella granskningar med tillfredsställande resultat.
Den under IAEA:s ledning utarbetade kärnkraftskonventionen är nu på väg att genomföras. En internationell konvention om hantering av kärnavfall är under utarbetande inom IAEA. Försäkringsskyddet for allmänheten från kärnkraftsolyckor håller också under IAEA:s ledning på att förbättras.
Inom det svenska kärnkraftsprogrammet som startade med försöksreaktorn R1 i Stockholm 1954 har ingen människa fått någon akut hälsoskada av strålning. Inga farliga, radioaktiva utsläpp har förekommit till omgivningen. De svenska kärnkraftsverken av lättvattentyp är byggda med stor inneboende säkerhet. De har s k negativ voidkoefficient som förhindrar att de kan skena (kriticitetsolyckor kan således inte äga rum som i de ryska kärnkraftverken av Tjernobyltyp).
Idag har man nära 5000 reaktorår samlad erfarenhet av den typ av lättvattenreaktor som mest används i Västvärlden (ca 300 reaktor som körts i genomsnitt 16 år). Endast en reaktor av dessa har havererat dock utan hälsoskador varken för personalen eller allmänheten (olyckan 1979 vid TMI-reaktorn nära Harrisburg i USA). Även för denna olycka har en mytbildning om döda människor av strålning ägt rum bl a framförd på ledarsidan i Aftonbladet i vår.
Enligt min mening är den mytbildning om nu sker av ledande opinionbildare inom socialdemokratin till skada. Myter avslöjas vanligtvis och minskar trovärdigheten i partiets övriga arbete.
Lars Persson
Medlem i Socialdemokratiska foreningen i Kista och i Broderskapsgruppen, Norra Järva i Stockholm
