Frågor och svar

-Vad är det värsta som kan hända?

Det värsta som kan hända är naturligtvis att de farliga ämnena inne i kärnkraftverket av någon anledning kommer ut. Tyvärr spekulerar man för kärnkraftens räkning i mycket osannolika scenarier av typen nedfallande meteorer och kärnvapenanfall på ett som man inte gör när det gäller andra företeelser i samhället.

Vi har tyvärr exempel på hur olyckor inom illa skött kärnteknisk verksamhet resulterat i stora utsläpp av radioaktiva ämnen. Exempelvis Tjernobylolyckan 1986 eller den större men mindre kända olyckan i den sovjetiska kärnvapenfabriken Majak 1957. Med erfarenheterna från dessa olyckor i bagaget finns all anledning att tro att skadeverkningarna även från en större olycka kan hanteras och minimeras.

Exempelvis en havererad vattenkraftverksdamm eller en större olycka i en kemisk industri kan orsaka skadeverkningar i minst samma storleksordning som de allra mest hypotetiska kärnkraftsolyckorna. Här kan man nämna Banqiao i Kina 1975 respektive Bopahl i Indien 1984 som exempel.

-Stora delar av världen är på grund av politiska förhållanden olämpliga för kärnkraft. Man kan inte placera kärnkraftverk i områden där det finns risk för krig och sabotage och annan medveten förstörelse. Detta gör att kärnkraften även fortsättningsvis bara kommer att kunna lämna ett marginellt tillskott till energiförsörjningen.

Det är sant att vissa länder på grund av politiska förhållanden är olämpliga för kärnkraft. Men dessa utgör långt ifrån stora delar av världen.

Det finns tillräckligt många och stora länder som lämpar sig för kärnkraft för att den ska kunna ge ett stort tillskott till energiförsörjningen. Faktum är att det räcker långt att bygga ut i de länder som redan har kärnkraft, som t.ex. Kina, Indien, Ryssland, USA, Japan, Storbritannien, Tyskland, Sydafrika, Brasilien.

-Uranbrytning är en mycket miljöskadlig process. Ofta är det sedimentära bergarter med stort innehåll av tungmetaller som bryts. För att få ut uranet måste stora mängder malm finmalas och lakas. Det är mycket svårt att åstadkomma en långsiktigt säker förvaring av de stora mängderna avfallsmaterial från processen. Man har alltid en kvarstående risk för stora utsläpp tungmetaller.

Man accepterar brytning och bearbetning av liknande bergarter för andra syften, exempelvis utvinning av koppar, bly, guld och silver.

-Kärnkraft är inget lämpligt sätt att få ner koldioxidutsläppen. Det finns en livscykelanalys som visar att de totala utsläppen per producerad kilowattimme blir väl så stora som med fossilproducerad el. Om man även räknar med utstläppen uranbrytning, anrikning, transporter och avfallshantering.

Det stämmer inte, vilket man lätt inser genom ett enkelt ekonomiskt resonemang. Koldioxidutsläppen från kärnkraftens livscykel kommer från användning av fossila bränslen, och om det skulle gå åt så mycket fossila bränslen att utsläppen skille bli lika stora som vid fossilproducerad el så skulle kärnkraften vara mycket dyrare än vad den är.

-Kärnkraft lönar sig inte. Ingen skulle investera i kärnkraftverk idag på rent marknadsmässiga grunder. Det finns en engelsk studie som visar att det inte går att bygga och driva kärnkraftverk med lönsamhet.

Det finns andra studier som visar på motsatsen. Hur som helst så är olönsamhet är inget argument för att förbjuda det med politiska medel.

-Det är en illusion att tro att uppförande av nya reaktorer i Sverige skulle ge lägre elpriser och hjälpa elintensiv svensk basindustri. Det svenska kraftnätet kopplas genom överföringskablar allt tätare ihop med elnäten i våra grannländer. Elen från de nya verken kommer att exporteras och inte verksamt bidra till att får ner priserna.

Mer kärnkraftsel skulle leda till ändrad kraftbalans och att vi inte längre behöver använda importerad kolkraftsel på marginalen.

-Vi kan inte förlita oss på att nya uransnålare reaktortyper i den så kallade generation IV skall göra att uranresurserna räcker längre. Det kostar oerhörda pengar och tar många decennier att utveckla nya rektortyper. Beloppen och tidsperspektiven det handlar om är i samma storleksordning som för att utveckla en fungerande fusionsreaktor. Dylika storskaliga utvecklingsprojekt har slagit slint många gånger förr och blivit betydligt dyrare än beräknat pga oförutsedda svårigheter.

Världens första riktiga generation-IV-reaktor ASTRID kommer förmodligen vara i drift 2023 och då producera 600 MWe med 70-80% tillgänglighet. Kostnaden för att bygga ASTRID är beräknad till 4 miljarder euro. Per kW blir det alltså dubbelt så dyrt som de reaktorer som byggs idag.

-Kärnkraft och strålning orsakar den, den och den risken och människor kommer att dö.

Man måste inse att all mänsklig aktivitet både skapar och eliminerar risker och sjukdoms-/olycks-/dödsfall. Det förekommer i debatten en rad mycket amatörmässiga ”riskberäkningar” baserade på olika underlag där slutsatsen är att det utpekade är farligt. Det är dock mycket svårbedömt för en enskild verksamhet att avgöra om de eliminerade riskerna är större än de skapade. Vi kan dock säga att eftersom medellivslängden ökar så har med säkerhet det moderna samhället eliminerat fler ”förtida dödsfall” än det skapat.

Dessa amatörmässiga riskberäkningar har svårt att med trovärdighet beräkna konsekvenser i antal döda, skadade etc pga långa händelsekedjor. Det krävs då att man har data från nästa ofantliga urval och att alla händelser är statistiskt oberoende. Oftast saknas tillräckligt stort urval utan sannolikheten för varje händelse är behäftad med en relativt stor felmarginal. Ofta finns det dessutom beroenden eller andra ofullkomligheter som måste behandlas i analysen. Om man ändå skulle ställa samman data och beräkna en konsekvens så har man inget att jämföra med.

Ett sätt att komma runt problemen med att kunna räkna ut ett absolut värde på något är att i stället jämföra olika alternativ. Man blir i sin analys mindre beroende av ofullkomligheter eller inbyggda fel eftersom de kan behandlas på samma sätt. Analysen resulterar också i att man kan jämföra olika alternativ.

Den bästa metoden att göra jämförelser mellan olika sätt att producera energi är Livscykelanalyser. Då kan man också räkna in antalet skadade och ”förtida dödsfall” genom att sätta ett pris på ”förkortad livslängd” (Så gjorde t.ex. EU-projektet ExternE). De seriösa livscykelanalyser MFK känner till visar alla att kärnkraften hör till de sätt att producera energi som har de absolut lägsta riskerna för människors hälsa och för miljön.

Det finns också andra jämförelser t.ex. Hagerman (Statens energiverk 1989 R19; ISBN 91-38-12377-0) som jämför arbetsmiljön för ett antal kraftslag. Den visar också att kärnkraften är den minst farliga verksamheten att arbeta i.

Andra jämförelser man kan göra är att utgå från dåvarande SSI:s bedömning att strålningen från den svenska kärnkraften kan ge högst något extra cancerdödsfall om året i Sverige. Med så likvärdiga beräkningsmetoder som möjligt har naturvårdsverket i rapport 4224 (ISBN 91-620-4224-6) beräknat att den småskaliga vedeldningen i Sverige ger c:a 500 extra cancerfall per år varav ungefär 300 kommer att leda till förkortat liv (dödsfall).