Kärnkraftsolyckor har visat att kärnkraft är vårt minst farliga energialternativ

Av Nils-Erik Nilsson, MFKs vice ordf.
Det har blivit ett medialt axiom att kärnkraft skulle vara extremt farlig, inte minst den av kulturskribenter rosade boken av Åsa Moberg, som bara staplar problem men inte visar hur många som i verkligheten har omkommit av civil kärnkraft under dess 50-åriga existens. Facit är högst 50 och endast från Tjernobyl. Dessutom kan ingen långtidseffekt påvisas från någon av olyckorna.

Den civila kärnkraften har funnits i 50 år. Vi har nu 435 reaktorer i drift med totalt nästan 15 000 driftår. Under dessa år har det förvisso förekommit olyckor av det slag som förekommer i all verksamhet. Det handlar om allt från transportolyckor till och från arbetet, fallolyckor vid reparationsarbeten, brännskador mot heta rör, rör som brustit och läckt kokande vatten, som träffat arbetare mm. Olycksomfattningen är dock väsentligt mindre i kärnkraftverk än annan industri. När det gäller sådant som har direkt med kärnkraft att göra har vi under hela denna tid endast haft tre allvarliga olyckor i civila kärnkraftverk, kända som Harrisburg, Tjernobyl, och Fukushima. Detta är olyckor där hela kärnkraftverket har förstörts, men endast vid en av dem, Tjernobyl, har människor kommit till skada. Vilken annan verksamhet kan uppvisa en sådan säkerhet!! Hur i hela världen kan man påstå att kärnkraft skulle vara speciellt farlig??

Harrisburg
När det gäller Harrisburg kan vi nu 35 år efter olyckan helt klart konstatera att den inte hade någon mätbar påverkan på omgivningen eller människorna. En starkt bidragande orsak till de vanföreställningar och den oro som spreds i anslutning till olyckan var säkerligen spelfilmen ”Kinasyndromet”, som alla stora medier såg till att de som skulle rapportera från olyckan hade sett innan de åkte dit. Spelfilmen bygger upp en dramatik kring ett fysiskt omöjligt fenomen, det s.k. kinasyndromet, som innebär att en härdsmälta skulle fortsätta att smälta ner genom jorden till dess medelpunkt. Detta är naturligtvis rent nonsens, men fungerar bra som skräckunderhållning. Olyckan i Harrisburg visade ju dessutom att härsmältan, som faktiskt uppstod där, inte ens orkade smälta sig ur reaktortanken, utan blev kvar inne i den.

Tjernobyl
När det gäller Tjernobyl, så är det en reaktortyp, med egenskaper och konstruktionsdetaljer, som inte skulle ha godkänts i västvärlden. Detta i kombination med dålig kunskap på själva kraftverket om betydelsen av dessa egenskaper gjorde att man fortsatte ett experiment, p.g.a. krav från nätoperatören, trots att man kommit i en situation där det planerade experimentet var förbjudet att genomföra och krävde aktivt bortkopplande av vitala säkerhetssystem för att över huvud taget kunna genomföras. Detta ledde till olyckan. Vid denna olycka inte bara smälte härden, en del av den t.o.m. förgasades och spreds över stora områden. Det visade sig dessutom att den räddningspersonal som kallades till platsen var mycket dåligt förberedd på hur man skulle hantera radiologiska olyckor. Detta ledde till att 32 personer dog vid olyckan och ytterligare ett par hundra ur räddningsmanskapet fick akut strålsjuka, men har sedan tillfrisknat.

Vid olyckan spreds också radioaktivt jod över stora områden. Detta fick korna i sig när de betade och det hamnade i viss utsträckning i mjölken. Man skall också komma ihåg att det i området rådde stor jodbrist. När folk, och framför allt barnen drack mjölken, drog därför sköldkörteln till sig joden. Detta gav mycket stora stråldoser till barnens sköldkörtlar. Flera tusen barn fick därför sköldkörtelcancer. Detta är mycket, även i den totala populationen på flera miljoner barn eftersom just sköldkörtelcancer hos barn är mycket ovanligt. Men denna cancerform är ganska lätt att bota så endast några 10-tal har dött av sin cancer. Resten har botats. Men nu skall man också komma ihåg att om man antingen hällt ut den mjölk som innehöll radioaktivt jod, eller man hade gett barnen jodtabletter under de första dagarna efter olyckan, så hade dessa sköldkörtelcancerfallen inte uppstått. Eftersom den radioaktiva joden har en halveringstid på c:a en vecka, så fanns detta problem bara under de allra första månaderna efter olyckan. Sedan hade den radioaktiva joden försvunnit av sig själv.

På kraftverksområdet i Tjernobyl, fanns 4 kraftverksblock, Ett av dem låg vägg i vägg med den havererade reaktorn. Trots alla skräckskildringar vi blir matade med om Tjernobyl, så är situationen inte värre än att dessa tre block kunde köra vidare i flera år efter olyckan. Det block som låg vägg i vägg med det havererade körde faktiskt längst. Tjernobyl vara alltså daglig arbetsplats för tusentals människor i många år efter olyckan. Där arbetar sannolikt fortfarande något tusental personer. Det var heller inte p.g.a. situationen i Tjernobyl, som man sedan stängde kraftverket. Det var p.g.a. krav från andra länder, som var rädda för att fler olyckor skulle inträffa.

Det farligaste med Tjernobylolyckan var nog de överdrivna åtgärder som myndigheterna vidtog och den ryktesspridning och desinformation som många organisationer som har människors rädsla som bärande affärsidé, hjälpte till att sprida.

Fukushima
När det gäller Fukushima Så kan vi först konstatera att området drabbades av en av de värsta jordbävningarna man registrerat. Detta klarade alla Japans kärnkraftverk, även Fukushima, utan problem, även om ett par människor förolyckades genom fallolyckor och dylikt när byggnaderna ruskades om av jordbävningen. När hela elnätet slogs ut startade reservkraften utan problem och fungerade i nästan en timme tills tsunamin dränkte allt. Jordbävningen ägde emellertid rum ute i havet och skapade den värsta tsunamivåg, som man upplevt. Eftersom man visste att tsunamivågor kan uppstå, hade man byggt skyddsvallar, som skulle förhindra att tsunamivågorna skull översvämma land, runt om i Japan. Även vid Fukushima. Men man hade totalt missbedömt hur stora tsunamivågor som kunde uppstå, inte bara vid Fukushima, utan längs större delen av detta kustparti. Vi har ju sett hur stora båtar spolades över skyddsvallarna. Vid Fukushima spolade vattnet också över skyddsvallarna och dränkte reservkraftaggregaten, som man trodde stod skyddade bakom vallarna. Detta ledde fram till olyckan som förstörde de 4 kraftverksblocken. Liksom i Tjernobyl ledde även denna olycka till utsläpp av radioaktiva ämnen. Men vad man kan se av mätnigarna är utsläppen låga. Utsläppen till havet är t.ex. inte större även vad som skulle varit tillåtet under normal drift. Liksom för Tjernobyl är med säkerhet myndigheternas överdrivna reaktioner och vissa organisationers skrämselpropaganda, som skapar rädsla och oro betydligt farligare än strålningen.

Slutord
Med mycket stor säkerhet kan man hävda att ingen plats utanför kraftverksområdet, varken i Fukushima, eller ens vid Tjernobyl, har en strålningsnivå som skulle göra den lika farlig, som luftföroreningarna i Stockholm. Enligt tidningsuppgifter beräknas luftföroreningar i Stockholm förkorta livet på 430 människor per år, vilket blir en ”farlighet” av 430 människoliv per miljon människor och år. Denna farlighetsnivå är man inte ens i närheten av för civilbefolkningen vid någon kärnkraftolycka. Varför påstår man då att kärnkraften är farlig? Vem gör det? Av vilka skäl?