MFKs remisyttrande om Samordnad reglering på kärnteknik- och strålskyddsområdet

Av Nils-Erik Nilsson, vice ordf. i MFK
Miljövänner för kärnkraft har granskat rapporten SOU 2011:18, med rubriken ”Strålsäkerhet – gällande rätt i ny form”. Miljövänner för kärnkraft vill med anledning av detta inge följande yttrande. Miljövänner för kärnkraft är en miljöförening med speciell inriktning på energifrågor och speciellt kärnkraftsfrågor. Vi har därför begränsat vårt yttrande till frågor inom denna intressesfär.

Miljövänner för kärnkraft menar att det är positivt att man förenklar tillståndsprocessen genom att förlägga prövningen till ett ställe och därmed slippa parallella och överlappande prövningar enligt olika lagar. Eftersom den övergripande verksamheten är miljöbalken så finner Miljövänner för kärnkraft, i likhet med utredningen, det naturligt att samordna lagstiftnigen där och därmed genomföra tillståndsprövningen enligt miljölagstiftningen. Detta bör också kunna leda till att man får en mer likställd behandling mellan olika potentiellt miljö- eller hälsoskadliga verksamheter. Det är vidare positivt att man särskiljer deterministiska och stokastiska skador. Detta tänkesätt bör också tillämpas på all verksamhet, inte bara när det gäller strålsäkerhet.

Miljövänner för kärnkraft menar att den nuvarande starkt överdrivna rädslan för strålning och speciellt den strålning som kommer från kärnkraft bör kunna dämpas. Denna strålning från kärnkraft inklusive all dess hantering (uranbrytning, olyckor mm.) utgör ju som globalt medelvärde mindre än 0,5 % av den strådos vi får,. Denna överdrivna rädsla för strålnig leder, som Miljövänner för kärnkraft ser det, till drastiskt felaktiga beslut i samhället. Man vidtar t.ex. drastiska skyddsåtgärder, när det gäller strålning, på ”farlighetsnivåer” som skulle accepteras som helt ofarliga vid de flesta andra verksamheter. Dessa, ofta onödiga, skyddsåtgärder bidrar också till att öka rädslan i samhället för strålning. Miljövänner för kärnkraft hoppas att en mer likvärdig hantering i miljöbalken också kan leda till en mer likvärdig behandling när det gäller gränsvärden, tillåtlighet mm. så att den starkt negativa särbehandlingen när det gäller verksamhet med strålning, som idag är regel, kan avvecklas.

Miljövänner för kärnkraft ser positivt på att man förstärker de lokala insynsnämnderna med representanter för strålsäkerhets-myndigheten. Detta kan avsevärt öka kompetensen hos den sida av nämnden som inte representeras av kraftverket. Myndighetens representanter arbetar där också under sitt myndighetsansvar. Miljövänner för Kärnkraft är däremot mycket tveksamma till att låta organisationer som saknar demokratiskt mandat utanför den egna medlemskåren, i utredningen exemplifierade med miljöorganisationer, ingå i insynsnämnderna. Vi ser många svårigheter med detta. Ett problem är frågan om vilka organisationer som skall beredas plats, d.v.s. vilka kriterier skall en organisation uppfylla för att få plats. Skall t.ex. lokala samhällsföreningar, som ju har sin medlemskår från befolkningen på de orter som berörs av verksamheten ingå? Skall alla berättigade organisationer få plats kan leda till att nämnderna får en ohanterlig storlek.

Miljövänner för kärnkraft menar också att lokala insynsnämnder även borde finnas för annan verksamhet som kan vara miljö- eller hälsofarlig och inte bara för verksamhet med strålning, eller, ännu värre, som idag enbart för kärnkraftverk. Även andra goda exempel som finns inom kärnkraftområdet, som strikt ansvar mot tredje man och krav på försäkringar för att medel skall finnas även efter en konkurs, bör kunna överföras till andra potentiellt miljö- och hälsofarliga verksamheter.

Miljövänner för kärnkraft menar att återvinningsprincipen bör tillämpas på samma sätt när det gäller kärnkraft som för annan industri. Inom kärnkraftområdet finns en mycket stor potential att öka energiuttaget och minska avfallsmängden genom att utnyttja upparbetning och återanvändning. Redan med idag känd teknik som bygger på system med snabba bridreaktorer och termiska reaktorer kan enorma energivinster och avfallsreduceringar göras. Med nästa generation kärnkraftverk kan förhoppningsvis ännu bättre energiutnyttjande och minskning av avfallsmängderna åstadkommas. Utan tvekan kan det redan upptagna uranet täcka energibehovet lång bortom överskådlig tid. Självklart skall de ingående delarna i sådan verksamhet också prövas enligt miljöbalken, men Miljövänner för kärnkraft menar att det är direkt fel att i lag förbjuda den.

Miljövänner för kärnkraft menar också att det är direkt fel att lagstifta om hur många kärnkraftverk vi skall ha i Sverige och dessutom var de skall ligga. Självklart skall man i lag ställa upp kriterier för vad som skall uppfyllas för att man skall få bygga kraftverk, men att föra in antal, effekt eller placering av kärnkraftverken är lika fel som att lagstifta om antal, kapacitet och placering för andra industrienheter eller branscher. Att enbart få placera kärnkraftverk där det redan finns sådan och bara om ett befintligt verk läggs finner Miljövänner för kärnkraft vara direkt fel. Det kan finnas andra mycket mer lämpade platser för det nya kärnkraftverket. Det kommer också att vara starkt konkurrenshämmande eftersom i praktiken enbart de nuvarande kärnkraftsägarna då kan bygga nya kärnkraftverk, vilket torde strida mot EU:s konkurrensbestämmelser.

Miljövänner för kärnkraft ställer sig tveksamma till utredningens förslag att direktöverföra mätdata till strålsäkerhetsmyndigheten. Inte för att det skulle innebära några tekniska och eller ekonomiska svårigheter. Men om detta skall vara till någon som helst nytta och täcka in de flesta dimensionerande och svårare haverifall, måste ganska omfattande datamängder föras över och strålsäkerhetsmyndigheten tillföras och sedan underhålla en detaljerad driftkompetens, som dessutom är olika vid de olika kärnkraftverken (olika per block alltså 10 varianter). Det kommer också att krävas en ganska omfattande mätöverföring och sannolikt också kräva ett uppförande av 8 – 10 st. kontrollrum, naturligtvis starkt förenklade i förhållande till de verkliga kontrollrummen, men ändå ganska komplicerade. Skall detta göras på ett rationellt sätt, måste det också ske via internet eller liknande. Även om man inför ett starkt skydd mot intrång så har man med detta även öppnat upp en väg att utifrån komma åt driftdata och kanske också manipulera dem.

Miljövänner för kärnkraft tar också kraftigt avstånd från Göran Bryntses uttalande i sitt särskilda yttrande att det skulle förkomma vänskapskorruption mellan tillsynsmyndigheten (SKI och SSI eller idag SSM) å ena sidan och kraftföretagen å den andra. Finns det något belägg för sådant skall det behandlas av rättsvårdande instanser.

Miljövänner för kärnkraft vill slutligen göra några mindre påpekanden:
· β strålning kan vara både negativt och positivt laddad (utsända elektron resp. positron). Eftersom β+ strålare används i terapeutiskt bör man inte bara nämna β- strålning. Det skulle kunna tolkas som att β+ strålare inte omfattas av lagstiftningen.
· Aska från fossil- och torveldning kan innehålla uran, torium mm. Dessa bör nämnas i kap 7.1.1. kanske som NORM-avfall.
· Även om det fysiskt eller medicinskt inte är något strålningsproblem så har det förekommit debatt om utarmat uran. Detta borde på något sätt nämnas i utredningen

Kan ej kommentera.